you're so physical.

Det är sant att jag tränar nu för tiden. När Satan blir gammal och allt det där. Mina gymbesök snittar in på ca 3 ggr per vecka. Ingaet stort projekt det där, lite maskiner, 20min rodd och 10min crosstrainer. För jag har inga mål. Jag är nog ändå rätt så nöjd med min kropp vilket faktiskt tar emot att säga. Jag har aldrig känt att jag inte kan ha vissa kläder pga min kropp. Jo jag har en rätt så bred röv och med det breda höfter och den kommer fortsätta att vara det även om jag inte har snortajta stuprörsjeans med hög midja. Plattbröstat kan vi lägga till listan men det bekommer mig inte så mycket.
Mina nojjor handlar inte om så mycket om kilon och form. Istället har jag rätt så stora problem med mitt ansikte. Ibland tycker jag inte att jag ser mänsklig ut. Men värst komplex har jag för min röst. Allt jag säger högt ekar i mitt huvud och det låter så fruktansvärt grötigt och nasalt. Talfel har jag också, som bäst kan beskrivas som verbal dyslexi.
Hur klyschigt det än må låta tycker jag faktiskt att insidan är viktigast. Det jag vill få komplimanger för är hur jag är inte hur jag ser ut. Och sådana komplimanger kan jag inte få nog av. Berömmen jag får för mina quiz, den känslan jag känner då måste likna den känslan som Victoria Silvstedt kände när hon blev playmate of the year.
Med det sagt bryr jag mig ändå kolossalt mycket om hur jag ser ut. Men för min egen del. Jag vill känna mig lika fin som jag känner mig briljant. Jag kommer alltid att vara ett missfoster och det är faktisk okej.
Men jag vill aldrig bli playmate of the year.

Hur man misslyckas med ett quiz

Vi kan ju passa på att prata om torsdagens quiz även om det är något som jag mest vill glömma.
Jag vet att det är svårt att göra ett quiz, sitt första quiz framför allt. Jag har gjort 3 och blivit bättre för var gång. Jag känner mig nästan så rutinerad och professionell nu att jag överväger att sammanställa några riktlinjer för att underlätta alla nybörjare.
Men åter till det som hände i torsdags. Det var dåligt på flera sätt en ett. Allt inleddes med Ulf Lundell intron, ett fantastiskt sätt att skjuta sig i foten och ge ett dåligt första intryck. Uffe är inte en artist som man lyssnar på om man verkligen inte är intresserad. Sedan var det ca 90% svensk musik, svensk indie från 90-talet. Alltså ingen som helst bredd. Återkommande artister, Eva Dahlgren var med 4 ggr och Thomas DiLeva minst 3. Tänk på blandbandsprincipen. Ingen artist bör vara med mer än 1 gång. Det är fullt genomförbart.
Sedan den värsta dödssynden: långdraget! Jag har aldrig väntat så länge på att få höra resultaten. Vi var tvungna att rusa iväg så fort vi hörde vår placering för att inte missa sista tuben hem. Men vi var inte så förvånade över det, om man bara är 2 av 4 som rättar tar det lång tid. När Quizrÿche håller i trådarna rättar hela laget och då får man höra placeringarna redan 22.30 istället för 00.30.
Att vi fick en usel placering är bara en bagatell, dessutom misstänker vi räknefel. Vi är ju ett sådant nördigt och töntigt lag att vi skriver en kopia på vårat formulär och rättar eftersom. Vi bör ha haft ca 10 poäng mer. Vilket egentligen inte skulle gjort så stor skillnad placeringsmässigt men förtroendet för de som höll i quizet är just nu väldigt lågt. Otroligt lågt.
Nå väl inget ont som inte har något gott med sig. Jag blev i alla fall väldigt motiverad till att göra ännu ett utav mina succé quiz. Sagt och påbörjat. Quizrÿche rising!
Och INGEN svensk musik alls, typ. Bara glädje, metal och glitter.

Men ska jag inte skriva lite riktlinjer, eller verkar man lite självgod då? Det bör ju finnas ett intresse.