När jag var barn och mina föräldrar fortfarande var gifta spenderade jag mina somrar i allra södraste Danmark. Allra längst ut på Falster med en 3.5 mil lång sandstrand till vårat förfogande. Och vi bilade dit. Min pappa ensam vid ratten på natten genom ett sovande Sverige. Ett ständigt ödsligt Småland. Man ville ju alltid se Trollet där i Småland men oftast sov man. Om man inte var min syster som inte sov, hon "blundade bara". Ensamma på vägen med min pappas blandband. Eric Carmen, Cars, Bruce Springsteen, Rod Stewart, Bryan Ferry. Om man jämför det med något som finns (fanns) just nu så var det som att åka bil med den förträffliga klubben "Natten" som soundtrack.
Man vaknade ömsom till "Drive", ömsom till "Hungry Eyes" och stannade för att sömndrucket äta en macka på Skogaholmslimpa och kokt medvurst med dr Alban borgen som backdrop. Luketn av bensin på en självbetjäningsmack.
Jag är tacksam för hur mina föräldrar genom övertid, extrajobb och svartjobb kunde ge mig mina barndommars somrar. Solen och den bländvita sanden i Gedesby Falster. Gedesby guf glassen som vi fick från kiosken den allra sista kvällen, 3 kulor glass en mumsmums, fluff, grädde och strössel allt är fint när man tänker på det. men när jag hör Eric Carmen-"Hungry Eyes" behöver jag inte ens tänka. Inom 1 sekund skickas jag tillbaka till mittenplatsen i baksäten med min brors gamla överkast svept runt om mig, min syster bredvid mig och Sverige bakom mig.
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan