in the name of love

Jo jag kollade faktiskt på Pride paraden i lördags. Jag hade satt på mig min allra finaste t-shirt, min Judas Priest tshirt där Rob Halford gränslar en motorcykel. Jag tyckte att det var ett mycket fint sätt att visa solidaritet utan att behöva klä av sig halvnaken eller spexa till det. I Judas, snortjata jeans, sneakers och ett par wayfarer kopior stog jag bredvid Olle och häcklade tåget, att det inte var tillräckligt glamoröst, att musikvalet var väldigt "strejt" osv. Inget homofobiskt här inte, jag häcklade faktisk 1 majtåget också. Samt fansen på bägge Glasvegas spelningarna, ja det är så jag rullar helt enkelt jag är ingen snäll människa.
Och mitt i allt kommer två tjejer och gör någon form av teatersport med heteronormen som underlag, och förstås blev jag och Olle på hoppade. Olle som uppfattas som homosexuell av sina arbetskollegor, och jag som aldrig någonsin passat in bland tjejerna under min uppväxt. Jag tog åt mig förmodligen mer än vad som var tänkt och påpekade att Rob Halford faktisk var homosexuell i ett patetiskt försök att belysa deras brist på kunskap inom populärkultur.
Så var vi där igen, att aldrig passa in. Hur jag än gör så är jag fel. Det känns inte ok för att vara en tillställning som ska främja fördomsfrihet.( Nä tacka vet jag quizet..)


Vi var inte så peppade på Pride på kvällen pga många saker (påhopp, lite bakfylla, ojämnt väder osv). Så vi stannade hemma, åkte lite bräda, kickbike, käkade glass och kollade på "Harry Potter och den flammande bägaren".

Dagens låt:
Yazoo-"Bring Your Love Down"