I want moments like these, oh baby get me drunk I'll go to me knees.

Det här är nog vad som räknas som en klassisk bakfylleångest.
Huvudvärken och försöken att få någon rätsida på saker man gjorde igår, försöka komma ihåg, eller glömma.
Jag dricker faktiskt för mycket, jag dricker mer än vad jag vill och behöver. Det bara blir så, det ligger ingen större tanke bakom. Jag behöver det faktiskt inte. Ett par glas vin (4 kanske) och några schyssta tunes är nog allt jag behöver.
Jag gjorde väl inget direkt dumt igår egentligen, bara samla gamla visa att skäma ut mig inför DJ:en. Som oftast är bland de få personer jag respekterar när jag går ut. Och igår viste jag vilka det var vilket gjorde det ännu värre.
Det var för mycket folk som Olle kände där sm jag skämde ut mig inför. Jag dansade bort min korthållare 2 gånger, och fick tillbaka den 2 gånger! Vilket jävla flyt.
Fast visst fan hade jag kul, det var länge sedan jag faktiskt hade så kul.
Jag (vi) fick ju en skiva av Johns Candy trots att jag smiskade sångaren på rumpan upprepade gånger. Fast det kanske var därför jag fick skivan av honom?
Äsh så många intryck som kan analyseras, som inte borde analyseras. Kan vi inte lämna det vid att jag hade skitkul, nästan så kule att det borde vara olagligt.
Jo vi lämnar det där, fan jag kunde döda för en påse chips.
Kan inte Olle vakna och fixa lite krubb till mig.

Dagens låt:
Richard Hell & the Voidoids-"Down at the Rock'n'Roll club"