Ja här har ni det, ondskans högborg: Fältöversten vid Karlaplan. Här har jag jobbat i ganska exakt 1 år nu och jag glömmer aldrig bort kunden jag hade min första dag som på något sätt kom att symbolisera min tid där. En galen kund som fick en rejäl sne tändning och började skrika något otroligt årt mig över en liten bagatell. Även när det löste sig var hon fortfarande uppe i varv, jag hade inte blivit förvånad om hon fått en stroke där på fläcken. Von Knorring hette hon, och jag tänkte är det så här det kommer att vara att jobba på Östermalm. Och ja till och från är det så. Von Knorring kommer fortfarande förbi och pratar alltid hetsigt och ska ha personlig service. Man måste gulla med henne som om hon vore förståndshandikappad. Sedan ahr vi alla gamlingar som ibland verkar ta sitt sista andetag mitt framför en. Nu när jag läser "Hantering av odöda" ser jag dem som "omlevande". Det hände flera gånger idag när jag stog i kassan. Jag var nästan helt säker på att en gubbe som nästan hostade upp sin lunga hade rymt från någon begravningsbyrå.
Men så är livet för en medelmåtta, man får väl skylla sig själv om man inte pluggar och blir ingenjör. Jag hade potential men ingen lust att plugga, jag ville leva och nu ser jag döden varje dag.
Dagens låt:
Bauhaus-"Hope"
2 kommentarer:
jag bodde i fältöversten med mitt ex. eller ja, i lägenhetshusen ovanför då. fältöversten är verkligen en mycket obehaglig plats.
varje morgon gick en kissluktande tant genom de öppna butikerna, som vid den tiden var typ ica och vivo och mcdonalds. hon luktade sån frän urin att man nästan kräktes, hon var som en vandrande snuskig pissoar. jag råkade ut för henne varje gång jag köpte en frukostbagel på mcdonalds, man fick kasta sig ut därifrån för att kunna behålla aptiten.
plugga är det förresten aldrig för sent att börja med, nästan. åtminstone tills man fyller 30.
beskriv henne mer, inte omöjligt att jag stött på henne. Fältan kryllar av freaks.
Skicka en kommentar