Lyssnar på Hasil Adkins medan jag väntar på att mina bitchin potatisklyftor ska bli färdiga.
Hasil Adkins är rätt så bitchin han själv. Ibland låter han helt psykotisk, jag älskar det. Jag älskar också att han spelar alla instrumenten själv, samtidigt, anledningen till detta är att det är för jobbigt att hålla på med bandmedlemmar. Ett lite narcisitiskt drag månne. Och vem behöver fancy studios när man har ett plåtskjul?
Jag älskar Hasil Adkins.
Jag älskar också Steven Santa Cruz och hans sidoprojekt till Pink Grease the Black Dandys.
Det är så låg mental nivå, men så hög musikalisk. Oemotståndliga trummaskiner och synthslingor. Han är ett jävla geni som ser ut som ett riktigt missfoster.
(Jag har fruktansvärt dålig smak)
Men jag älskar inte att sommaren har kommit tillbaka, stanken av surt svett på tunnelbanan kan jag gott och väl klara mig utan. När ska gubbaran lära sig att sytnet fibrer inte är deras vän? Det andas inte och ser inte ens snyggt ut, men vad kan man vänta sig av folk som har tubsockar i sina sandaler?
Dagens låt: Mr Santa Cruz & the Black Dandys-"Honesty"
(och ja det är Rory, Roa, Roa Roooory, på sång)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar