A little respect.

Något som jag funderat på ett bra tag nu när jag sitter i min ensamhet på tunnelbanan eller bara här hemma är Alex Schulman.
Alex Schulman och hur jag förlorat min respekt för honom sedan han gift sig, det är inte själva giftermålet i sig som är den utlösande faktorn. Eller hans val av partner, jag inte dirket påstå att jag gillar damen och jag lyckades förvandla hennes näsa till en kuk i paint, men dom passar ju ihop. Nä, det hela började med Jill Jonsson och vetskapen att "Kärleken är" skulle spelas på deras bröllop. Där brast det, att en människa som jag sett upp till (pga att han är lika elak som jag) valt en sådan vämjelig låt. Där råder det verkligen brist på omdömme. Det tar inte slut heller, U2 "I still Haven't Found What I'm Looking For". Den enda låten som hade varit mera utav en kliché är "Whith or Without You". Den dom valde passade fan inte in textmässigt heller.
Jag vet mycket väl att Alex och jag är kollossalt olika, men inte att han var så omdömmeslös.
Fats han har ju trots allt svart kavak till ljusa jeans så jag borde anat det.
Vad fan, jag läste tom Sturplan när han var chefredaktör, jag tyckte ofta att artiklarna hade en lite sarkastisk vinkel.
Men Jill Josson och U2, nej!
Jag kan komma på flera andra mer passande låtar och framförallt en sticker ut:
Phil Phillips & the Twilights-"Sea of Love"
Den finaste låten som finns.
Andra val som tydligen kasserades om de ens fanns med i tankegångarna:
Otis Redding-"These Arms of Mine"
Depeche mode-"Somebody"
Hefner-"the Cure for Evil"
Manic Street Preachers-"Further Away"
Velvet Underground-"I'll be Your Mirror"
the Adverts-"I Will Walk You Home"
Hasil Adkins-"I Dont Want Nobody the Way that I Want You"
Hasil Adkins-"I Could Never be Blue"
the Wannadies-"Love Letter"
Jag kan fortsätta i en evighet, men nu räcker det.

Dagens låt:
Phil Phillips & the Twilights-"Sea of Love"