F-A-laming hot.

Olidlig värme som det var i dag botas bäsyt inne på Willys mejeri avdelning där utandnigsluften blir till ånga.

När temeraturen blir dräglig (runt19-19.30) går man på promenad till Globen och stannar där för att se på alla bonniga männsikor som ska se NiN. Jäklar vad man kan se bonnig trots att man befinner sig precis utanför tullarna. Om man inte hade känt sig smått i underläge på grund av att man bar shorts hade man häcklat dem ännu högre.
Men de snubbar som säljer biljetterna utanför är riktigt dåliga människor, jag kan inte beskriva det men dem var verkligen DÅLIGA människor. Jag blev så sur.
Sedan blev jag ledsen för jag trodde spärrvakten led av enorm ensamhet som jag.
Fast på det stora hela har jag haft det OK idag.

Dagens låt:
the Bobbyteens-"Hot, Sweet 'N' Sticky"

your my new obsession

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att få fel på en produkt jag köpt, typ en chipspåse.
Jag har fått för mig att de skulle återgälda mig något kopiöst, typ checkar till säkert 5 chipspåsar.
Det närmsta jag kommit den drömmen är den gången i Täby centrum då jag fick prova Pringles dipsåser och nya dipchips. Som tack för besväret fick jag ett helt rör med en Pringles smak som inte fanns i ute ännu. Det var säkert 2-3 år sedan och det var bland de bättre dagarna i mitt liv.
Jag är en mycket enkel människa.

Dagens låt:
the Strangelove-"I Want Candy"

she keeps me warm in the winter and cool in the summer you see

Lyssnar på Hasil Adkins medan jag väntar på att mina bitchin potatisklyftor ska bli färdiga.
Hasil Adkins är rätt så bitchin han själv. Ibland låter han helt psykotisk, jag älskar det. Jag älskar också att han spelar alla instrumenten själv, samtidigt, anledningen till detta är att det är för jobbigt att hålla på med bandmedlemmar. Ett lite narcisitiskt drag månne. Och vem behöver fancy studios när man har ett plåtskjul?
Jag älskar Hasil Adkins.

Jag älskar också Steven Santa Cruz och hans sidoprojekt till Pink Grease the Black Dandys.
Det är så låg mental nivå, men så hög musikalisk. Oemotståndliga trummaskiner och synthslingor. Han är ett jävla geni som ser ut som ett riktigt missfoster.
(Jag har fruktansvärt dålig smak)

Men jag älskar inte att sommaren har kommit tillbaka, stanken av surt svett på tunnelbanan kan jag gott och väl klara mig utan. När ska gubbaran lära sig att sytnet fibrer inte är deras vän? Det andas inte och ser inte ens snyggt ut, men vad kan man vänta sig av folk som har tubsockar i sina sandaler?

Dagens låt: Mr Santa Cruz & the Black Dandys-"Honesty"
(och ja det är Rory, Roa, Roa Roooory, på sång)

I can't mime and I can't sing, I can't do anything

"I can't read and I can't spell, I can't even get to hell I can't love and I can't hate, I can't even hesitate I can't dance and I can't walk, I can't even try to talk"

Men jag kan göra en riktigt bitchin vinägrett och en ännu bättre coleslaw.
Jag kan göra fina saker av tyll, och fina smycken av lera.
Jag kan citera de flesta sitcoms, jag äger på introtävlingar.
Jag kan mera musik kunskap än dig, och jag kan få in min knytnäve i munnen.
Jag har kunskap om saker som man borde skämmas över (schlager tex).
Jag kan en massa svåra engelska ord som man aldrig kommer att få behov av att använda.
Jag kan en del, men det är fler saker som jag inte kan.

Dagens låt:
Xray Spex-"I Can't Do Anything"

skit på dig!

Uppriktigt sagt: Hästpojken är väldigt ordinärt "run of the mill" rock/pop.
lika dåligt som these dancing days, alltså inte värt ringande öron.
Att folk tar på mig med sina händer och kastar sitt motbjudande hår på mig gör inte direkt saken bättre.
Jag gav upp och satte mig på en bänk ett tag, men tom det var obehagligt så jag gick på toaletten bara för att sedan möta en grinig Olle.
Jag pallar inte, låt mig vara och ha förståelse för att alla inte är som dig.
Jag ger upp och nu ska jag fixa mig så att jag kan sova.
Pascal är ett exempel på hur man kan gör rock/pop nu för tiden utan att vara ordinära, dessutom så ser inte Isak ut som en korsning av Olles Tomas och Kurt Cobain.
Over and out.

Dagens låt:
Cabaret Voltaire-"Slugging for Jesus"

Everybody loves Olle

Jag känner egentligen inte för att göra något idag/ikväll. Men Olle vill se Hästpojken och jag ställer upp även fast jag fick gå mol allena till Darren Hayman i våras. Jag borde låta Olle gå själv så att han kan skaffa sig lite stake. Men han skulle säkert kunna få med sig någon från sitt jobb, det är bara till att koppla på charmen. Han skulle dessutom säkert se någon som han känner där. Men om jag stannar hemma så kommer han att bli så ynklig och patetisk och inte våga gå.
Äh jag antar att detta är vad förhållanden handlar om, ställa upp för varandra även fast det bara är jag som någonsin sköter den delen.
Jag är bitter, jag hatar Hästpojken. BCQ var heller aldrig riktigt något för mig, jag var en sådan popposer när det begav sig, en misslyckad sådan dessutom. Ikväll får jag inte heller supa mig fördärvad och häckla dom på scenen som jag försökte med Babyshambles i somras, för jag har jobb i morgon.
Kvällen föräras av min t-shirt "All rock'n'Roll is homosexuall", som ligger i tiden nu när det är pride och allt vad nu heter.

Skit, jag älskar Olle för mycket för mitt eget bästa. Jag hatar Hästpojken så jag ska vara grinig hela kvällen det är min plan.
Dagens låt: Pascal-"Dö inte nu"

Tell me dear, I must be told.

Jag är trött på att ständigt söka nya jobb bara för att mötas av ett ”tyvärr har vi valt att gå vidare med andra sökande”. Det jobbiga är att jag inte vet vad jag gör för fel. Jag söker inte några jobb som jag inte är kvalificerad förr, jag håller mig till butiksjobb och det har jag fan 3 års erfarenhet av. Det borde åtminstone räcka så att jag kan få komma på en intervju av 5. Men icke. Hur mycket fokus ligger på det personliga brevet egentligen? Jag tycker att jag framstår som trevlig och så avslappnad man kan vara under omständigheterna utan att slänga sig men förkortningar och dylikt.

Jag är nu på gränsen mellan frustration, desperation och total ångest.
Jag vill verkligen inte vara kvar där jag är nu, speciellt som jag får gå på vikariat. Madde har jobbat sin sista dag och då är Surran allt jag har kvar och jag börjar verkligen irritera mig på henne.
Jag vill jobba med folk som är något sånär lika gamla som jag, med kanske liknande intressen. Och kanske om det vill sig riktigt väl, få lite vänner eller bara bekanta skulle göra mig glad.
Det är vad jag tror, men inget är säkert. Vänner är kanske inte något för mig eftersom jag inte gillar att prata i telefon och har narcissistiska tendenser.
(Jag känner mig som George Costanza, fast till och med han har jobb ibland)
Ett jobb, jag behöver ett nytt jobb.
Snälla Bullen hjälp mig!

Dagens låt
Xray Spex-"Warrior in Woolworths"