A deal with God

Ikväll är det dags igen för det som får mig att hålla ut vecka efter vecka. Supernatural säsong 4 startar ikväll kl 22.30 på Kanal 5.
En orgie i vrålåk, demoner, sex och kukrock. Minst sagt testosteronfyllt, och kvällens öppningscen ger mig fortfarande rysningar längs med ryggraden. Händerna som sträcks upp ur graven och skogsgläntan som ser ut som en nedslagsplats för en atombomb.
Jag blev ju tvungen att ladda ner säsong 4 i höstas när förra säsongs avslutningen lämnade mig med ett hål i magen och rödgråtna ögon. Men jag har varit duktig och bra kikat på 3 avsnitt för jag vill se den på TV för att visa mitt stöd.
Att serien har fått kritik pga av avsaknad av starka kvinnliga karaktärer rör mig inte i ryggen. Dessutom är den en anings obefogad med tanke på att den starkaste och mäktigaste demonen (till och med farligare än den gulögda mannen) är förkroppsligad till en liten tjej som heter Lillith. Som för övrigt var namnet på Adam (ni vet bibeln killens) första fru som sedan gick över till motståndarlaget, men det visste ni kanske redan.
Hur som helst, nu är allt bra igen när den bästa dramaserien i manna minne är tillbaka på TV.
(Det negativa jag har att säga är att jag inte gillar den nya Ruby och visst saknar jag fokusen på själva demonjagandet. Men serien har fått ett annat djup nu och en tungt överhängande domedagskänsla.)




Dagens låt:
Kate Bush-"Running Up That Hill (A Deal With God)"

this is the end

Vi visste alla att denna dagen skulle komma, men jag är inte redo att ta farväl. Vad ska jag nu se fram emot? Vad ska nu få mig att klappa händerna av förtjusning? Och hur kommer det att sluta? Det känns som om jag kommer att bli besviken vilket fall som helst. Sam och Dean var dem som fick in mig på Zeppelin igen, det var dom som väckte något inom mig. Längtan efter ett dovt mullarande, blänkande svart vrålåk med en rejäl vapenarsenal gömd i bagageluckan. Längtan efter sann vänskap. Dem fyllde hålet som "Haunted" lämnade.

Jag är ortodox i mitt tv tittande. Jag laddar inte ner, jag kollar inte upp om det kommer fler avsnitt. Jag vill inte bli besviken i förväg. Det var bättre förr runt 98 då jag åkte till London och såg ett Vänner avsnitt som inte sänts i Sverige ännu. Jag saknar den där naiviteten.

Dagens låt:
Depeche Mode-"Stripped"


.....
Nu precis när det började kände jag ett obehag i magen, en klump. Jag är så ledsen.

....
Ok jag kunde inte hålla mig. Det finns en tredje säsong, jag vet inte hur jag ska känna inför det.

A little something too make me sweeter.

Får man säga jävla fittkärring när en kund är en jävla fittkärring?
Dagens filosofiska fråga. Det blev en kompromiss, jag väste det lagom högt för att tillfredställa mig själv men inte så högt att hon hörde mig.
Får inte tag på Olle och tror därför att han ligger död i en rännsten, jag är så rädd för döden, olyckor och sjukhus.

Anyroad;
är inte "Somethig Stupid" med Frank och Nancy Sinatra väldigt icky och incestuöst, det är ju fan far och dotter som sjunger en kärleks sång.
It creeps me out man

Och Psyche (Killing Joke) är en fantastisk låt, drivet och pisklätena.
Och Supernatural är en fantastisk serie, jag pratar med den "nej, gå inte in där!".

Dagens låt:
Strawberry Switchblade-"Let Her Go"