Nu har jag börjat läsa "Kärlek är ett blandband, livet låt för låt" . Den framkallar blandade känslor, ena stunden känner jag ångest gråten trycka som en stor klump i halsen och nästa blir jag så jävla förbannad över att snubben och hans (nu döda) flickvän har så otroligt dålig musiksmak. Pavement och en massa amerikanskt 90-tals skräp, han har mage att påstå att 90-talet var fantastiskt musikmässigt, vilken jävla idiot.
Men den känslan som är starkast är lusten att göra blandband igen. Jag har gjort blandband till Olle, till min brors ex, bekanta, obekanta, till mig själv, till Hultsfred, till jobbet.
Det bästa är att göra upp med någon på whoa som man aldrig pratat med förr och inte vet något om, då blir det så spännande när man lyssnar igenom det. Man får en inblick i det allra mest privata. Även om man kan tycka att låtvalen är tvivelaktiga och man förmodligen inte kommer lyssna på det så många gånger till så är det en njutbar erfarenhet. Jag har mest bytt band med grabbar och då tar jag alltid med: Buzzcocks-"Orgasm Addict".
Synd att det inte finns några "byta blandband" trådar längre.
Olle vill aldrig genomföra "Blandbands duellen" som Bjurman och Virtanen gör när dom bilar genom USA. Olle vet att jag kommer vinna. Men vad säger du Olle? Om vi ger dig ett försprång och ändrar premisserna lite? Vi gör ett varsitt men från skivor ur varandras samlingar?
Deal?
Dagens låt: Buzzcocks-"Orgasm Addict"
1 kommentar:
jag har hamnat i ett hem utan kasettdäck. därför blir det inte många blandband gjorda. har gjort några bland-cd's. det är verkligen inte samma sak.
Skicka en kommentar