fredag 30 juli 2010

jag, retard.

Jag är datortekniskt handikappad. En kvinna/tjej i min ålder ska behärska att bryta mot lagen, ergo ladda ner TV-serier från piratebay. Men inte jag. Jag bara kliar mig i huvudet för att sedan gråta lite och bli förbannad. Det värsta är ju att jag inte ens vill göra det. Jag vill kunna sitta där i soffan och kolla på den enda serien som jag faktiskt bryr mig om. Men kanal 5 är ett gäng skithuvuden som sänder Supernatural sent på fredagar då jag antingen måste lägga mig för jag ska jobba på lördagen eller så kanske jag vill vara ute och vara lite social.
Mitt förslag till Kanal 5 är att sända det kl 22 på en tisdag, eller flytta över det till kanal 9 och köra det kl 21/22 vilken dag som helst.
Fringe kan förpassas till skit-tiden fredag efter filmen.

Men jag tror att jag är på rätt spår nu, bara det att det är klart om 3 dagar i bästa fall.
.................
45% klart! Under tiden lyssnar jag på Kansas och blir tårögd av de första sekunderna av "Carry On Wayward Son"...

torsdag 29 juli 2010

for that special someone

Ibland måste man unna sig själv något speciellt. Och jag borde verkligen unna mig den här.

Squeeze my lemons

Dagar som dessa är gjorda för Zeppelin.

onsdag 28 juli 2010

Tanz mit mir

Som en förlängning av mitt 25 års firande fick jag en försenad present av Olle för ett tag sedan. Han hade varit på Pet Sounds och beställt in världens viktigaste och bästa CD-box till mig: "Mute Audio Documents". En box som tar till vara på de där små guldklimparna av inte ens one hit wonders. Hitten som aldrig kom men som borde varit. Die Doraus unt Marinas, Liaisons Dangereuses och the Assembly får samsas med Fad Gadget, Depeche Mode, DAF, Yazoo, Birthday Party osv, osv.
Jag har aldrig varit så nördig att jag har droppat labels och producenter men det går inte att motstå Daniel Miller. En eldsjäl .
Och Vince Clark! Varför hyllas han aldrig som det popgeni han är? Han har fingertopps känsla för popmelodier som få. Visserligen är de senare Erasure grejerna inte så mycket att ha men allt han gjorde i sin tidiga karriär väger upp det med råge. Han kommer nog behöva dö innan han får rättmätig uppmärksamhet. Som Van Gogh.

Som körsbär på toppen finns faktiskt allting på det där underbara spotify. Vad skulle man göra utan det?

Iron butterfly

Hittade den här lilla 3 centimeters raringen bakom min robot. När jag släppte ut den från glaset flög den på mitt ögonbryn och kanske in i lägenheten igen. Jag såg inte så noga jag var upptagen med att grymta av förskräckelse. Men den var lite söt bakom trygga glaset.

pride & prejudice

Då var det pride igen och som vanligt inser jag att jag är politiskt inkorrekt och fördomsfull. Men jag menar inget illa med det. Jag lever redan i ett "queert" förhållande om man syftar till ordets ursprungliga betydelse. Inget hetronormativt här inte, allt sker fullkomligt otvunget och ingen vågar fånga in spindlar.
Det enda som fattas är våran queer klubb på Slussen där Phil Lynnot är husguden. För vem, oavsett kön, skulle sagt nej till honom under hans glansdagar?

Dagens låt:
Thin Lizzy-"Fighting My Way Back"

söndag 25 juli 2010

hammer of the gods

Jag är barnsligt förtjust i så kallad "svart historia", en 30-tals wigga om man så vill. Som Kellog Lieberbaum i Fresh Prince. Inte så att jag kan särskilt mycket om något, men om det dyker upp någon trevlig doku på TVn sitter jag bänkad. Den som gick på kunskapskanalen för ett tag sedan var smashing. Eller den franska serien om "svart" musik som gick på SVT för många år sedan, visserligen trappade den fart någonstans vid funken men det gick ner.
Äsh, allt är bara en ursäkt för att få lägga upp dagens låt. En riktig pärla.

Dagens låt:
Blind Willie Johnson-"John the Revelator"