London calling

Nu drar det ihop sig. På fredag vid den här tiden är jag i London suckers, med skinnjacka!
Inga direkta planer men jag tar med min min Clash karta och ser om jag kommer iväg någonstans. Jag ska iaf äta på Sticky Fingers (Bill Wymans steakhouse). Och Krispy Kreme Doughnuts.

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Portobello"

rake it in bale it up like hay.

DFB (lilla baren) är överlag mycket bättre än själva dansgolvet rent musikmässigt. Något som blev tydligare än vanligt i går kväll. I DFB kunde man höra Lords of the New Church-"Russian Roulette" medan dasngolvet stånkade vidare med lökiga Blondie-"Heart of Glass". Men det var ju trots allt Ultrachrome som huserade i den lilla baren, Ultrachrome som vann popquizet den kvällen då vi kom 3:a. Dom hade också en klubb som jag aldrig gick på när jag var yngre. Den var nog smashing om man baserar det på i går kväll och det gör jag.
Utöver det kan jag meddela att jag inte vill gå ut på löningslördagar igen, det är för packet som ständigt måste kolla sitt saldo. Att kolla saldot är amatörmässigt. Onsdagen den 22 är den nya lördag den 25.
Jag är inte så rik som jag ger sken av, jag lever bara i ett samboförhållande där båda drar in snäppet under genomsnittet och har inga utgifter över de grundläggande räkningarna. Som bevis på att jag inte har den ekonomiska friheten som man kan tro ska jag äta på Sonjas grek idag för på söndagar kostar alla varmrätter 100 spänn. Ett pris som smakar gott.

Dagens låt:
Warren Smith-"Uranium Rock"

(Cramps cover är inte dålig den heller)

If it still hurts in the morning?

Empati är överskattat, det är den värsta egenskapen man kan bestitta. Att lida och känna smärta för något som egentligen inte har något med en själv att göra är otroligt plågsamt.
Min grannes katt (min granne som jag gillar inte min dödsfiende) är försvunnen sedan i onsdags och jag vet att jag hade kunnat hindrat det. Kasper som katten heter stod utanför porten när jag gick ut i onsdags och jag tänkte släppa in honom men då sade Olle att Kasper förmodligen kommer ha det roligare ute än i trapphuset. Och nu är katten borta. När jag såg lappen om det högg det till i hjärtan, halsen tjocknade och blicken blev simmig. Det är världens sötaste katt som är försvunnen, han är faktiskt sötare än både Elaine och Strage. Det gör så ont. Jag spenderade torsdagskvällen med att stå i fönstret med jämna mellanrum och spana efter honom. Jag har inte ens haft ett längre samtal med min granne men jag känner mig ändå delaktig.
Empati är något som jag skulle må mycket bättre utan.

Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Dont Have You"

Pale turns to pink

Detta (från min favorit blogg Cakewrecks) får mig osökt att tänka på en återkommande händelse från min barndom.
Jag hade en billig Mr Potato head, en tjejpotatis som man bara kunde byta skor och hatt på. Jag älskade verkligen den leksaken och det är få saker som är roligare än att ta leksaker från små barn. En sak som är roligare är att ta leksaken och döda den! I mitt fall stal min äldre bror min potatis, med assistans av min mamma, och slängde den i kastrullen. Vilket resulterade i en tårögd panikslagen Caroline. Undrar om min dödsångest och rädsla för att alla i min omgiving ska dö kan ha sin rot där?

Dagens låt:
Ultravox-"White China"

Booby trap

Jag har under senare tid accepterat att jag inte kommer få större bröst, och det är helt Ok då jag föredrar att var en utav killarna. Men nu helt plötsligt har jag införskaffat 2 BH i en kupstorlek större utan att omkretsen ökat. Ergo fettet har samlat sig på rätt ställe. Men nu tycker jag att det räcker så här.
Undrar om jag kan lyckas med att "grow a pair" också när jag ändå är igång.

Fastnade för något som jag läste i "Livet är en fest" idag
"blues är för karlar med hår på bröstet, inte i pannan"
och jag kan inte låta bli att tänka på mitt popsnöre till sambo.

I morgon ska jag baka bullar och äta på mitt nya favorit steakhouse (Ruby)

Dagens låt:
Bob Log III-"Clap Your Tits"

Allt är bara jag, jag, jag

Jag heter Caroline, ett namn jag mer eller mindre föraktat sedan barnsben då jag hade svårt för att säga R. Varje dagis samling var ångestframkallande, pulsen steg allt högre när det närmade sig min tur att säga mitt namn. Inte nog med att det var ett R i, det var ett långt namn så lidandet ville aldrig ta slut. Smeknamnet Carro gillade jag inte heller, det gjorde mig rent förbannad. Min tröst är att ett av mina potentiella namn innan Caroline var Jasmine som är riktigt gräsligt.
Men de verkar inte som om alla har samma aversion mot mitt namn. Caroline har inspirerat till många låtar, på gott och ont.

De låtar som är till mitt namns fördel är:
Lou Reed-"Caroline says II"("Caroline says" också för delen)
Chuck Berry-"His Daughter Caroline"
the Fortunes-"Caroline" (en doo wop låt till min ära, kan det bli bättre)
Beach Boys-"Caroline No"
Aerospace-"the Caroline I Know"
Neil Diamond-"Sweet Caroline"

De som varken stör eller förstör:
Fleetwood Mac-"Caroline"
Volbeat-"Caroline leaving"
Talk Talk-"Does Caroline Know"
Kate Nash-"Caroline's a Victim"
Jefferson Starship-"Caroline"
Concrete Blonde-"Caroline"

De värsta låtarna om mig:
Kaiser Chiefs-"Caroline yes" (om man ska sjunga om mig har man inte stora shorts på scen)
Status Quo-"Caroline" (Vämjeligt och så bredbent det kan bli utan att gå ner i splitt)
den absolut värsta med tillhörande trauma är förståss :
Shaggy-"Carolina"
Det var inte kul att gå i skolan då, höra den sjungas efter en flera gånger om dagen. I lunchkön i kön utanför klassrummet. Och jag har inte ens a på slutet.
Men det kunde varit värre, jag kunde hetat Anna. Ronny och Ragge förstörde nog skolgången för många Annor.

Dagens låt:
the Fortunes-"Caroline"

I can show you what its like

Efter många om och men har jag nog kommit fram till (eller kommit ifrån) att Back in Black inte är det rätta första riffet för mig. Det är helt enkelt för svårt.
Jag ska satsa på det här istället, vad är det typ 3 ackord som går runt? (F G Am)
Alltså bara inlednings riffet resten är galet mycket överkurs.