Floorfiller

Visst sa jag haveri men det var väl kanske inte så allvarligt menat. Min brist på social kompetens gör att jag dricker mer än vad jag egentligen vill. Ibland är det bara lättare att resa sig och gå till baren än att inleda en konversation. Synd och skam för jag tror att jag kunde haft det trevligt igår. Istället somnade jag med kläder och smink på för första gången i mitt 23 åriga liv. Olle tvingade mig att ta ur linserna. Det var efter min 40 minuters lur mellan badrummet och hallen. Efter att han fotade mig i min misär. Annars var han så snäll och vårdande. Jag mådde allt annat än toppen idag.

Dagens låt:
Otis Redding-"Mr Pitiful"

Punkt shop

• Fredagkväll är lika med På spåret och vin. Äntligen har jag en anledning till att inte titta på Idol som jag följt lite väl engagerat. Idag är vi vuxna imorgon är vi 17 igen. Skivmässa och ett haveri är inplanerat.
• Jag sprider evangeliet enligt popquiz, idag till Emma som blev så pass nyfiken att hon frågade hur många man får vara i ett lag. Hon skulle inte ha en chans mot mig. Vi är lika på den fronten att vi båda gillar Hot Shots men hon var och såg REM och jag ser fram emot spelningen med Sisters of Mercy.
• Mina paljett Ox är precis så fina som man kan tänka sig och nu när jag har ett så fint förkläde känns det som om jag kan uträtta stordåd på köksfronten.
• Julgardiner, stjärnor och ljusstakar är uppe.
• Blekning av hår är i fullgång.
• En skamlig bekännelse, men är inte Thompson Twins-"Hold Me Now" ett fantastiskt litet pop stycke, eller är det bara jag?

Dagens låt:
Thompson Twins-"Hold Me Now"

I dont remember growing older

Klippte mig idag och det blev en Phil Oakey igen. Det är väldigt kort på vänster sida men mina förhoppningar är att jag kommer se bra ut till jul. Det är inte så att det är fult nu bara lite kort. Jag ska bleka håret igen, det är som ett jävla beroende. Jag är för feg för att färga håret i någon färg som ligger långt bort från mitt gulblonda hår. Det är inte som när jag var yngre och färgade håret med karamellfärg. Då var jag en tönt utan något att förlora. Jag saknar det.

In fear of fear

Ibland tvivlar jag på mig själv mer än vanligt. Sedan barnsben har jag hävdat att jag är ett geni. Jag talade väldigt tidigt och min utveckling gick snabbare än för dom flesta. Låt oss säga så här: när mina jämnåriga ritade huvudfotingar lade jag ner tid på anletsdrag.
Det är det senaste poquizet som har gett min självförtroende en törn. Är det en indikation på att jag har fejkat mig igenom hela mitt liv, att jag inte är så genial som jag ger sken av. Lögner behärskare jag lika rinnande som alfabetet (fast jag glömmer bort w ibland). Jag kan väldigt lite om så många ämnen som möjligt att det ger sken av allmänbildning.
Musik som ska vara mitt "huvudämne" är också en fasad. Man kan tro att jag har en enorm skivsamling när det egentligen bara rör sig om ca 200 cd skivor och ca 30 vinyler. Jag fruktar den dagen då någon synar min bluff.
Det finns något motsägelse fullt i mitt tvivel. Jag har faktiskt haft några riktigt bra placeringar på popquizet, en 5:e som bäst. Det måste betyda att jag faktiskt är bra, att jag är någon att frukta.

Enligt min hemmagjorda nedräknings kalender är det bara 15 dagar kvar till nästa quiz.

Dagens låt.
Bauhaus-"In Fear of Dub

from despair to where

Igår dödsförklarades Richey (Manic Street Preachers mina gamla tomårshjältar tillika husgudar).
Inte en dag för tidigt. Visst hade det varit fantastiskt om han dök upp igen men ungefär lika troligt som att Elvis skulle ha blivit bortförd av utomjordlingar. Jag läste i någon gamal NME intervju med Manics att det skulle kännas fruktasnvärt om det nu vore så att han bara stuckit. Att han inte ville träffa dem längre. Kanske mer smärtsamt än ett självmord.
Så nu är det kaptielt avslutat.
´

Plats 1!

Vi visste alla att denna dag skulle komma förr eller senare, det var oundvikligt. Nu avslöjar jag min favorit Freddie Mercury dräkt:

Harlequin!
Ingen otippat men ibland är det värt att ta det säkra före det osäkra. Den är ju trots allt en klassiker av en anledning. Svart och vitt blir aldrig omodernt och anspelan till harlequin figuren känns ack så passande att ha på en scen för en showman "Han är även akrobat, och slingrar sig som sådan därför lätt ur de mest brydsamma situationer" är en beskrivning av Harlequin enligt alltid så pålitliga wikipedia.
Denna dräkt är så passa populär att det är vad Freddie får ha på sig när han blir en "actionfigure".



Den har allt. Det klassiska snittet med den djärva urringningen kombinerat med drama.

Tack Freddie för dina djärva klädval. (Rest in peace homeboy)

a christmas gift for me

En julklapp jag vill ha mest av allt, alla säsonger av "Grounded for life", den bästa familje sitcomen någonsin. Men det bästa är kanske att alla avsnitt har namn efter låtar tex "Jimmys Been Working for the Drug Squad" eller "Lilly Be Good".