am nothing and should be everything

Ibland kommer den där övervägande känslan: Jag är inget.

Darren Hayman sa det bäst.
"This too shall past, she'll never know"

well do ya?

Tänk att det var 2003 då var det lite känsligt, om man tänker på det då rådande läget, med låtar som innehåller raden: "lets start a war, a nuclear war"
Men det är ändå en snygg censur, jag är svag för pisksnärtar.

sombody's got to love you with a voice like that

14 augusti skulle kunna bli ett svårt val för mig. Det är popquiz samtidigt som TV Smith spelar på Kafé 44. Det skulle kunna bli svårt om jag inte sett youtube klipp med nutida Smith som ser ut som en sliten senig och grå gammal gubbe. Inte så hett, och inte så som jag vill se honom framför mig när jag lyssnar på "I Surrender". Dessutom känner jag mig så levande när jag står i källaren till Pet Sounds Bar. Jag känner mitt adrenalin pumpa, händerna skaka och överläppen är lite lätt uppdragen i ett Billy Idol grin, som om jag vore redo att hugga till. All min goda uppfostran lämnar jag hemma. Det är inte vilken sport som helst, det är musik frågesport och någon gång ska jag in på topp 10. I mina vildaste drömmar: topp 3.

(Men om det inte vore popquiz skulle jag lugnt gå och se TV Smith)

Dagens låt:
Softcell-"Sex Dwarf"

I've got nothing else too do

Då har jag avklarat första dagen på jobbet efter ledigheten.
Det som känns bra är att jag har minst 2 veckor kvar att ta ut i höst när alla andra håller på och sliter med overaller i bävernylon och grovstickade strumpbyxor. I oktober tar jag nog semester igen och jag känner mig ganska tillfreds med tanken att inte åka iväg någonstans om det nu skulle bli så. Oktober förra året var riktigt bra, jag jobbade men Olle var ledig hela månaden och jag jobbar ju aldrig mer än 4 dagar på raken. Kort sagt pengarna dracks upp, rediga slag varvat med lite mer stillsamma tillställningar. Det var då jag startade min tradition att stjäla SVD från den där guldsmedsaffären/pantbanken på Biblioteksgatan. Traditioner är något fint som ska vårdas.

Dagens låt:
Squeeze-"Touching Me, Touching You"

you're so flamboyant

Pride ligger runt knuten och jag skulle inte kunna bry mig mindre. Alla är lika, och i min värld betyder det att jag hatar alla lika mycket oavsett läggning. Jag är rättvis på det sättet. "It's all good"
Men det finns en grej som lockar med årets Pride festival: Right Said Fred.
Vid berusade tillfällen eller bara lugna hemmakvällar framför VH1 med Olle är det inte ovanligt att man/jag/vi utbrister hur mycket man gillar den låten är. Och på den vägen bär det in på "gay disco". Erasure, Pet Shop Boys, Sin with Sebastian, och Wham. Hur vi älskar det och hur fantastiskt bra "gay disco" kan vara. Eller kanske hur fabulous det är. Vilket som. Om något av ovanämda spelas ute eller på radion kan jag inte vara stilla. Det känns som att bryta mot naturlagarna.

Gay Disco we salute you!

Dagens låt:
Erasure-"Ship of Fools"

48 crash

Det gick visst lite vilt till igår.....

You're in the jungle baby.

Varje sommar skriver jag det här inlägget (det har alltså blivit minst 3 st sammanlagt nu).
Värmen är olidlig, lägenheten blir så jävla varm och eftersom vi inte har nätat in balkongen kan vi bara ha dörren öppen i en liten glipa.
För att överleva den här dagen ska man egentligen hitta en skuggig plats vid vattnet. Eftersom det är lite bökigt när man inte har någo bil eller vatten i direkt närhet valde vi det näst bästa alternativet. Kyrkogården vid Johanneskyrkan. Där satt vi i skuggan i lite över en timma och löste korsord. När somarn kommer kommer korsorden också något jag fått med mig från min kära mor.

Om man har korsord och skugga blir hettan faktiskt hanterbar.

Igår var det vin och tack vare att VH1 körde en top 10 Guns n Roses gled vi in på våran vanliga guns diskution som vi haft för många gånger. Vi kommer inte fram till något nytt men jag gillar den. Det finns trygghet i den.

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Knocking on Heavens Door"