everything's for sale

När blev det OK att shoppa 2nd hand och en skymf att shoppa på REA?
Jag klarar inte av att handla kläder 2nd hand eftersom jag är rädd för att få saker under naglarna (en liten fobi jag har), saker som kan finnas i botten på väskor eller ligga och lura i fickor. Om jag kunde skulle jag göra det, jag har sett många väskor gå mig förbi på grund av detta. Men jag är en mästare på att göra REA fynd. Klänningar för 74:-, kjolar för 25:- osv, billiga saker som jag har kvar år efter år. Det finns ingen heder i REA längre. Om man vill vara ensam med något så är symaskinen, sidenbanden och paljetterna aldrig långt borta.

Men jag kan förstå varför REAn är så skamfull. Den är hetsig och rörig, kläder ligger på golvet och folk köper saker bara för att det är så billigt. Det ser jag under reaperioderna på jobbet. När dessa infinner sig är det ännu tyngre att masa sig iväg till jobbet. I 2nd hand affärer är det däremot väldigt lugnt och stillsamt, fortfarande lite rörigt men saker ligger i alla fall inte på golvet.

Tills jag övervunnit min "få saker under naglarna" fobi kan ni "vintage" människor känna er lugna, för jag skulle vara en farlig konkurent. Ni skulle bara se min smaklösa men charmiga porslinskatt som jag lade vantarna på en utav de enstaka gångerna jag hade vägarna förbi myrorna.

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Knocking on Heavens Door"

(Guns tolkning kom samma år men Sisters är självfallet mycket bättre, Guns är för bredbent. Jag kan liksom se den mekaniska tjuren i bakgrunden)

let me be yours ever truly

Ikväll på "Seven Ages of Rock" har vi äntligen kommit fram till det jag längtat mest efter, Metal delen. Jag är inget Metal fan men det är väldigt fascinerande. Jag har ett Pop i Fokus (SVT produktion med Per Sinding Larsen från 2001 kanske) inspelat på VHS, dubbel avsnitten som handlar om hårdrockens historia. I studion får Per sällskap av Dregen och jag citerar gärna från samtalet om när han mötte Tony Iomi. "Spelar du på så tjocka strängar" och sedan Pers chokade "Nähä!" . Och David Coverdales "Blondes do hav more fun... For a certain amount of time". Vem kan glömma Yngwie Malmsteens grunge diss? "jag vill se en snubbe som är larger than life". Detta var det enda Pop i Fokus jag spelade in och höll fast vid. Jag tror det fanns ett avsnitt med Håkan Hellström också men det brydde jag mig inte ens om att spela in från första början. Håkan har jag lämnat men så fort det dyker upp något som har med hårdrockens historia på TV:n bänkar jag mig och gnuggar händerna i förtjusning.
(VH1 har också producerat en liknande doku i flera delar, Heavy: the Story of metal som inte heller går av för hackor)

Dagens låt:
Led Zeppelin-"Houses of the Holy"

this is not entertainment

Kollar lite på "Körslaget" och jag förstår verkligen inget alls. Jag kan inte finna något som helst underhållningsvärde och ändå är jag väldigt lätt road. Vad går det ut på? Är det någon slags tävling? Bara en massa "kändisar" på dekis.
Man ska inte vara hemma på lördagar, man ska var inne i alkoholdimman någon annanstans. Och jag skulle mycket hellre vara där än här. Jag spenderar för många lördagar ensam framför TV:n. Jag har en osund fobi/rädsla för folk jag känner, eller känner till. Främlingar är jag inte så rädd för det är därför jag klarar av mitt jobb. Det och att jag har en slags maktposition där, att slå från underläge är skrämmande. Jag är rädd för "bekanta" för dom kan vara bekanta med mig.

(Brända Barn-"Under ditt skinn" låter som någon Siouxsie låt, kanske "Happy House" eller "Arabian Knights"? Jag kan inte riktigt bestämma mig men något åt det hållet)

.....

talent is an asset

Jo där, 1.05. Bara wam bam thank you mam, och sedan back to business. Proffsigt och snyggt. Annars är det ett jäkligt sunkigt framträdande. Varför ökar nästan alla låtar takten live? men i Bauhaus-"the man with the xray eyes" från Hammersmith Palais London 81 (samma år som Stones klippet) så drar tempot ner så att låten nästan blir oigenkänlig...

you only get one blog, and one blog is all you get

Jag kan omöjligt få nog av det här klippet, det är nog det bästa klippet inom rock historien. Det visar att det inte är särkilt kul att vara rockstjärna, det är ångest på hög nivå. Ett annat bra klipp är ju Rolling Stones-"satisfaction" grejen då Keith svingar sin gitarr i huvudet på något fan som tagit sig upp på scenen. Det är snyggt, men det har inte den här äktheten och svärtan. men bra är det..

oh mercy, mercy me..

Jag grämmer mig över att jag inte köpte Sisters of mercy 12:orna igår. Det hade ju bara gått på 105 spänn, ibland finner min snålhet inga gränser. jag älskar ju Dr Avalanche (deras trummaskin).