I retreat into self pity.

Jag kan ika gärna göra något konstruktivt, så detta är mina favorit självömkans låtar.

Otis Redding-"These Arms of Mine"
the Clash-"Every Little Bit Hurts"
Bauhaus-"All We Ever Wanted Was Everything"
Hefner-"Hymn for the Telephones"
Rick Nelson-"Lonesome Town"
Depeche Mode-"Deaths Door"
Connie Francis-"End of the World"
Manic Street Preachers-"My Little Empire"
Rolling Stones-"Wild Horses"
Strawberry Switchblad-"Being Cold"
the Cure-"Another day"

Nothing is nothing

Jag peakade någonstans vid nyårsafton sedan dess har det gått stadigt utför (med några få undantag). Med min förmåga för självömkan skulle jag kunna göra stora framsteg som emo, jag har en spellista på iPoden som heter "Mitt liv suger". Det känns så nu. Vad har jag att se fram emot? Jag är färdigt för 2008, allt är avbockat. Eller för att citera Pascal "Det räcker nu".
Det är inte helt omöjligt att jag genomgår någon slags identitetskris, men som sagt det räcker nu.

I helgen är det jag som är chef på jobbet, jag gillar inte ansvaret. Då kan jag inte gå och gömma mig på lagret för att försöka fördriva tid. Jag gillar inte att säga åt folk vad dom ska göra, jag vill att dom ska förstå det själva.
Fan, jag hatar mitt liv, det är inget liv.

Dagens låt:
Wire-"Three Girl Rhumba"

A day in a life

Jag tror det var på våren 2001, jag var alltså 15 skulle fylla 16. Jag hade haft en dag i stan med Anna Larsson, jag minns inget av den dagen förutom att jag stog inne på Skivhuset (nuvarande Bengans) på Drottningatan med dessa 2 skivor i varsin hand. Jag kunde inte välja vilken jag skulle köpa så det blev båda. Förmodligen hade jag nyligen agerat svart städhjälp hos min farmor annars skulle det inte varit på tal om sådana ekonomiska utsvävningar. Farmor finansierade ganska mycket under mina tonår fram tills hon dog. Men jag var tvungen att damsuga den där 3 plans villan i Sollentuna för endast 500 spänn. Jag var billig, det är jag nog fortfarande
Det var en sådan där riktigt stereotypisk vårdag och när jag kom hem satte jag på mina skivor på högsta (mest hänsynsfulla) volym. Jag putsade mina fönster, eller jag försökte. Jag satte upp nya gardiner och spelade skivorna om och om igen. Jag minns den dagen så tydligt, jag minns vad som hände efter skivköpen tydligt. Jag minns att jag tyckte att jag var den coolaste inom 2 mils radie. När jag kollar på "Revol videon känner jag fortfarande något i hjärtat. Det känns varmt och tomt, en kluven känsla. Men det skivköpstillfället, den känslan, de tydliga minnena, det slår alla andra skivköp jag gjort.
(Fast när jag gick i snöstorm för att köpa "the Rise and fall of Ziggy Stardust" konkurerar likså när jag köpte "Transformer" under ett nervöst tidsfördriv innan jag skulle träffa Olle för första gången)
Jag vältrar mig mer än gärna i nostalgi.

Question?

Tänkte att jag skulle vinna biljetter till p3 Live med Pascal i studion. Jag trodde att tävlingen skulle innefatta något slags lotteri eller en fråga. men istället skulle jag ställa en fråga. Då blev det genast mycket jobbigare. Vad fan ska man fråga? Hur går det med biologin och hur pluggar man sådant? Var får man tag på Isaks bok om man inte vågar fråga tanterna på Akademibokhandeln?
Nä någon måtta får det vara. Det räcker med att jag ska se dom på Debaser på fredagen (14 mars) trots att jag ska upp tidigt och jobba på lördagen. Jag ska göra det även om Olle inte får ledigt. Jag har gått dit själv en gång till och jag kan göra det igen. Hoppas jag. Pascal är nästan lika viktiga som Darren Hayman, Nästan.

Dagens låt:
the Go Go's-"Our Lips are Sealed"

Hej konsument!

Nu lekr vi "modeblogg" här. Allt är inhandlat på exklusiva butiker så som H&M, Stadium, Djurmagasinet och Gina Tricot. Jag är nog mest nöjd med kattleksakerna.

Falling and not laughing

Jag går oftast omkring med den bekväma tron att jag är helt osynlig, jag blir smärtsamt påmind att så inte är fallet ibland. Som idag när jag ramlade i trappan på H&M på Götgatsbacken. Inte nog med att folk såg mig, det gjorde jävligt ont också. Det är därför jag inte har högklackat, jag vet mina begränsningar. Om jag ramlar i trappor med sneakers vill jag inte tänka på hur en dag i högklackat skulle se ut. Det enda positiva var att jag inte pajade strumpbyxorna.

Tröstshopping, urfin klänning i svart och vitt som jag kirrade för 19 spänn på Divided i gallerian. Prisa kuponger och värdecheckar. Louboutin sneakers, okej vita sneakers med röd sula från Dcate typ Nike kopior. Jag kan inte köpa skor för 900 när det finns liknade för 400. Det är inte försvarbart dessutom gillar jag känslan av att ha kopior.
Strage och Elaine fick lite nya leksaker som dom verkar gilla, och nu blastar jag new wave, indie anthems på volym 21. Buzzcocks, Vapors, Undertones, the Nerves, Camper van Beethoven.

Dagens låt:
Squeeze-"Cool for Cats"

Squeeze me hold me tight

oemotståndligt.