the piper walks the Bray

Jag tål inte motgångar!
Hittar ingen reseadapter som ser ut som kontakterna i UK, avokadon jag köpte var inte tillräckligt mogen så guacamolen blev grynig. Jag vill gå ut och bli full idag, skandalöst full men släkt kommer imorgon kl 13 och jag måste fixa tårta för Olle har fyllt år och jag fyller år den 4. Jag vill gå ut bli stupfull och dansa så fullt och taktlöst som bara jag kan. Jag vill dricka vin men har bara rom och Southern Comfort. Ingen lime.
Jag skar mig i tummen när jag höll på med den jävla avokadon också, blöder som tusan.
Jag är så sur att jag skriker åt Olle över små saker. Han tar nog inte åt sig för jag blir arg och aggro väldigt lätt och väldigt ofta.

Dagens låt:
Young MC-"Bust a Move"

we've got time to kill.

Uttråkad och jag har redan fixat och trixat med itunes.
Då blir det en lista med covers som är bättre än orginalet.

*Sisters of Mercy-"Gimme Shelter" (orginal-Stones).
SoM lyckas bättre med att fånga "undergångskänslan" deras tolkning är verkligen riktigt förebådande.

*the Damned-"I Feel Alright" (orginal- Stooges men under namnet 1970)
Damneds tolkning är riktigt kaosartad och helt oordnad, vilket alltid är en fördel.
Dessutom är den bättre producerad.

*Pascal-"Jonnie" (orginal-Kal P Dal)
Pascals version är mera fysisk och råare. Den är ett cover mästerverk.
Orginalet görs dessutom av skåningar och det är sällan ett plus.

*the Horrors-"Jack the Ripper" (orginal-Screaming Lord Sutch)
Till skillnad från organlet är denne version inte lika spexig.
the Horrors har gjort en Jack the Ripper på amfetamin.

*Sex Pistols-"No Fun" (orginal-Stooges)
Jag är ingen Pistols älskare, visst har jag någon skiva men det har alla.
Denna tolkning kvalar in för att den är så otroligt kaxig. Stooges gör den blasé,
Sex Pistols ger "No Fun" den attityd den förtjänar.

*the Slits-"I Heard it Through the Grapevine" (orginal Galdys Knight & the Pips)
Orginalet är inte ens känt alla tror att det är marvin gaye som gjort den och detb säger en del.
Reglerna för en cover är "gör det annorlunda eller gör det bättre" och the Slits gör både och.
Jag som egentligen inte är något fan av baktakt.

Jag har nog flera på lager men jag får nöja mih med detta.
Jag har gjort ner tillräckligt många höjdpunkter i musikhistorein för denna gång..

Det här är ingenstans

Det är ganska skönt att flyga själv, jag kände mig lite som någon som är med i en film. den käsnaln föstärktes av att jag lyssnade på Strip music-"Desperation" precis när jag gick upp för trapporna till själva flygplanet. Det kändes mycket dramatiskt.
Fast jag hade inget spännande resmål, bara Simrishamn och på deras tågstation har någon skrivit "Det här är ingenstans"och inget kunde vara mer träffande. Jag kom fram till att det finns två bra saker med Simrishamn: duniga små kattungar och en Hello Kitty automat på ICA som jag länsade.
Det är synd att syrran bor så långt bort och inte ens i en stad som man gärna åker till, 3 dagars umgänge blev det i alla fall.
På vägen hem köpte jag världens godaste macka på Malmö station. Kyckling, bacon, creamcheese på ett hyffsat grovt bröd. Och det var där det roliga tog slut.
Flygbussen tajmade mitt flyg jätte bra om nu flyget gått i tid. 20.45 blev 23.20. 3 timmar på Sturups flygplats, i början var det lite poetiskt när man satt ensam och såg solen gå ner över landningsbanorna. Men efter det så var det ändå 2 timmar kvar vid civilisationens slut.
Väl framme på Arlanda så missade jag precis sista Arlanda Express eftersom jag var tvungen att vämta på mitt bagage. Jag skulle haft det som hand bagage om man fick ha med sig vätskor ombord, och jag måste ju alltid ha med mig linsvätska. I vilket fall som helst så kom jag hem via flygbuss sedan nattbuss. När jag kom innanför dörren var kl 2.20.
Det är inte roligt att flyga längre,

Dagens låt:
Rick Nelson-"Lonesome Town"

Generation Terrorists

Jag kommer att hamna i helvetet så det spelar ingen roll vad jag gör nu när det redan är bestämt.
T.o.m Olle tycker att jag är elak när jag sprutar fönsterputs på flugor som parar sig, eller när jag skrattar åt folk med olika handikapp. Men det spelar ingen roll nu, när jag är snäll får jag inget tillbaka och det är roligare att vara elak. Karma existerar inte.

Jag är rädd för att flyga själv, jag kommer irra bort mig på flgplatsen, jag kommer inte att få ut min biljett, jag kommer att missa flyget, väskan kommer försvinna.
Det som egentligen är det största orosmomentet är den där jävla e-biljetten, jag är som en gammal tant. Varför ska dom hålla på med en massa nymodigheter, vad är det för fel på en vanlig pappersbiljett? Och det där med att man inte får ha med sig vätskor på planet känns ju jäkligt kul. Först tänkte jag att jag kunde ta min väska som handbagage eftersom jag kan låna hårspray av syrran. Men så kom jag på att jag ska ta med en grej från Lush till henne, så det sket sig. Jag hade också glömt bort att jag har linsvätska som ska med. Jag måste alltså checka in mitt lilla bagage för 3 dagars vistelse i Simrishamn. Jävla terrorister bara förstör.
Jag kommer inte kunna sova natten till tisdag, för mycket att tänka på.

Dagens låt:
the Cramps-"Human Fly"

My hands are made of nitroglycerine, that explains the incident..

På de två första bilderna ser man mina fina paket som Ollefick va mig igår, jag lade ner en massa jobb på att klippa och klistra. Jag klistrade tom med på en en bild av Babyshambles, mina hatobjekt bara för Olles skull. Den sista bilden föreställer min hembakade muffins som jag gjort extra fina och läckra med glasyr på. Det gjorde jag utifall jag skulle få besök av min bror, men han kom inte. Dumma Norrköpings bo, han var tvungen att åka hem för sina katters skull.

FYI
Frank Toveys "Sam Hall" är så mycket bättre än Johnny Cashs'.

Dagens låt:
the Normal-"Warm Leatherette"

Frank Tovey

Helt jävla tidlöst...
Kollar på min Fad Gadget sampler DVD som jag på ett mycket listigt sätt lyckades tigga till mig.
Jag slås återigen hur genial Frank Tovey är, vare sig han gör elektroniskt eller mer folk är han fortfarande lika oklanderlig.
Även fast Fad Gadget är ""mekanisk" och "kall"elektronisk musik är live klippen mycket mer fysiska än många rockgrupper. Det handlar om att vara en performer, att slita av sig hälsenorna, ge sig själv blåtiror, hänga i ljusriggen, stoppa hela micken i munnen, smörja in hela kroppen i raklödder och kasta könshår på publiken. Det är något jag vill se, det är något man minns. Kaos är ordning.
Jag vill ha hela CD/DVD samlingen så jag kan se alla live uppträdanden, jag vill ha mer!
Fad Gadget och Frank Tovey är oförtjänt förbisedda, men det betyder att jag får ha mitt eget i fred. Slippa packet.
Synd att han är död, jag är rädd för att bara dö av en hjärtattack vid 40-50 års ålder det verkar ske allt för ofta.

ett mycket tidigt klipp anno 1981 om jag inte misstar mig:
Fad Gadget-"Coitus Interruptus"

midzombieafton

När jag och Olle satt och åt våran midsommar middag, hamburgetalrik med hemmagjord klyftpotatis och coleslaw, till "Land of the Dead" fick jag en snilleblixt.
Detta borde vara våran tradition, hamburgetallrik och zombiefilm istället för sill och blommor.
Midsommar har ändå aldrig varit min "cup of tea", först zombie film och sedan på kvällen kan jag mycket väl tänka mig att möta upp med några bekanta för umgänge.
Fast idag damsög jag istället och Olle gick till jobbet.
Olle ja, han fyllde år idag. 24 och jag hade gjort ett hjärta av chokladbolls smet som jag skrev 24 på med pärlsocker. Ibland är jag duktig, ibland mindre.
It's all good och på tisdag åker jag till Simrishamn för att träffa syrran, hemska Simrishamn.
Jag ska flyga dit, ensam, jag har aldrig rest ensam förr men jag har varit så skötsam på senare tid så jag klarar mig nog.

Dagens låt
the Cramps-"Zombie Dance"