the fat stand up with the covers band...

party, party.
Eller snarare TV kväll, CSI NY börjar idag och jag har ändå inga planer att fira valborg. Ingen alcohol, jag har en flaska vitt men det sparas, min southern comfor börjar ta slut så den sparas. Olle jobbar ändå i morrn och jag ska vara i tvättstugan. Ingen brasa blir det heller, har inte varit på någon sedan 96 skulle jag tro. Jag var ett mycket bittert och cyniskt barn under min uppväxt, narcissistisk, det massan gillade ogllade jag. Nyår, valborg, midsommar osv, var inget för mig.
Mamma brukar berätta att jag inte gillade att gå på barnkalas, jag tyckte det var för stökigt och barnen var dumma. Själv så minns jag att jag brukade få en känsla av panik när jag fick en inbjudan, hur skulle jag ta mig ur det? Det gick sällan, jag fick gå dit våndas, få lite äcklig tårta och gå hem först av alla.. Jag hade själv aldrig några kalas, den pressen att underhålla folk är något jag inte klarar av. Jag är född asocial, just därför är jag så stolt över mitt fredags äventyr.
Hursomhelst så vara farfar här på visit i lördags, jag och Olle fick 2000, min första tanke var "Woho! booze!" och det är fortfarande min tanke. Jag kan inte räkna de gånger som farfar har sponsrat mina aloholhaltiga bravader, antingen till någon ny outfit eller bara drickat i sig. Men vad han inte vet tar han inte skada av, alla tror ändå att jag är så skötsam och knappt dricker en droppe, alla utom syrran som jag börjat prata mera med på senare tid.
Jag ska kanske försöka dra med mig Olle till 80's på lördag eftersom det är så dyrt så känns det inte om man har farfar spons. Men förmodligen så blir det som vanligt, Fritz som nu är billigare pga medlemskapet och då kan jag ju slösa lite pengar på drinkar istället för vin och cider....
Eller så kan jag ju gå på the Calledonian .....
(ironi förståss)

Dagens låt:
Hefner-"the weight of the stars"

oh my god they're back again

Var på skivmässan i Solnahallen och lyckade rota upp
Fad Gadget "Incontinent" och Martin L Gores "Counterfit EP". En Ok mässa men jag har så svårt för det röriga och att man aldrig kommer åt det man vill, jag har inte tålamod att vänta på att folk ska bli klara. Men bra inköp och fast skivan är vad säger man "disturbing", obehaglig, mycket läskig som gjord för att vara med i skräckfilmer. Farmförallt om man som jag är rädd för clowner och cirkusar. En annan rolig upptäckt som jag gjorde (för att jag är så fantastisk) var att TTA har snott en bit från Fad Gadget "Swallow it (regergitated)" till sin nya singel. Det är trumbiten i början som tyvärr bara är med i början, annars skulle jag kanske acceptera TTA, dumma göteborgare...
Lyssna på Fad Gadget istället, eller nej gör inte det jag vill inte beblandas med det packet, förlåt Olle.
Sedan åkte vi till city och söder, köpte lite tidningar Sex och NME. Mina raringar Manics är tillbaka, och det var otroligt uppfriskande att läsa en intervju med ett band som har något att säga. Och det var uppfriskande att se att James Dean Bradfield gått ner i vikt, han ser nästan identisk ut som under Holy Bible tiden, Lite rynkigare panna bara. Tom med Sean såg bra ut, lite deprimerande var det att se att Nicky börkar se lite hängig ut, som en tant, med hjärnan och talet är det absolut igen fel på.
Allt löser sig till slut, men jag tänker ändå inte åka till Hultsfred.
Kyckling gyro är the shit!

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"Sorrow 16"

förlåt

men jag tyckte bara att det här var så roligt, kanske för att jag dricker southern comfort (my precious) medans Olle och hans polare spelar poker. Men nu är det roligt.

And now I'm drinking adult drinks and now I have the time too think that sex is so

And now I'm drinking adult drinks and now I have the time too think that sex is so overrated.

Just det ja allsången till "hymn for the postal service" var något utöver det vanliga, nästan en lite religiös upplevelse.

Malajube spelar på Fritz corner ikväll, igen. Dom var ju har typ i höstas, och jag har redan skivan, en tjej hade glömt den på toan och när jag skulle ge den till henne var hon försvunnen. Malajube är inte något att hänga i granen direkt. Det är inte så att franskan avskräcker mig, herregud jag älskar ju Noir Desír, det är helt enkelt ett jätte tråkigt band, beigt. I och med språkgränsen måste man ju ha något extra som gör det intressant, man kan inte bara stå och harva på som vilket band som helst och tro att det ska funka.
Samma sak med Mary Onettes, tråkigt och jag ser då inte några direkta likheter med JMC. Det skulle vara lite av ljudbilden, men var är bruset och monotonin? Nä, mig kan ni inte lura med erat "80 tals sound", som van 80-tals fetischist så kan jag genomskåda sådant poseri (om man nu kan använda det ordet). Det är ändå lite roligt att dom får uppmärksamhet nu, Olle blev på tvingad deras EP för över 1 år sedan och lyssnade på den för första gången för en månad sedan.

Dagens låt:
Hefner-"I Love Only You"

yeah death!

För att citera (halvt om halvt iaf) Billy Elliot "she did it, she fucking did it!"
Jag gick till debaser, ensam! En triumf för oss som måste gå förbi frisören minst 3 gånger för att reka situationen iannan vi klipper oss, en triumf för oss som blir nervösa när folk ler mot oss, en triumf för oss som är konstant nervösa!
Steg för steg försöker jag övervinna min sociala fobi, att gå på klubbspelning ensam är mycket lättare än att småprata, jag har ingen social kompetens. men det spelar ingen roll nu! Jag är kung och mitt ego har aldrig mått bättre, jag försöker ignorera mina nojjor över hur jag betedde mig där. Ensam och övergiven. Men när Darren Hayman gick på sprang jag längst fram, ingen skulle få ta min triumf ifrån mig. där stog jag, ensam, med en hoper pojkar som var fula som stryk (fan vad jag var snygg), jag sjöng med skrek och hade mig . Det var kanske inte den bästa spelningen, men när "don't go" och "the Hymn for the cigarettes" spelas ska ingen få ta ifrån mig detta. Jag var finast, jag var lyckligast, jag hade kämpat. Se på bilden, jag är så lycklig att jag blir suddig!
Hur som helst så köpte jag "cat fight" och fick den för 120 istället för 150 endast för att killen före mig fick den för det priset. Allt jag kunde få fram där framför honom var "uhm yeah, uhm great show hrhhmmnn" när allt jag ville göra var att krama det fula fanskapet och tacka honom 100 gånger om. Darren Hayman, tack för att du drev mig till detta!
Sedan gjorde jag nästan en lika snabb sorti som när jag hamnade på scenen under Pink Grease spelningen 2004, och på tunnelbanan satte sig två män (får man säga att dem var afrikaner eller är det rasistiskt?) bredvid mig. Väldigt trött och vad jag antar berusade. Framförallt för att han som sitter bredvid mig tror att han sitter vid fönstret och fösöker luta armbågen mot mig (för honom fönstret), han upptäcker sitt misstag och ber om ursäkt. Men inte ens detta kan ta ner mig för idag är jag bäst jag har åstakomit något jag aldrig trodde jag skulle göra.
Skål på dig Clive, nu kan allt hända!

Dagens låt:
Hefner-"the Hymn for the Cigarettes

Here's the reason why

Detta är typexemplet på varför man inte ska ha glansiga strumpbyxor.

(och jag vet, jag är faktiskt strumpansvarig på jobbet, oh status)

I'm not half as fucking funny as you think I am

"you chose to study back at school,
you chose the gothy kids,
you chose to be uncool
you chose the geeky boy because you thought him kind,
he chose your best friend and you changed your mind."

Darren Hayman är en mästare när det gäller vardagsrealism i realtioner och Storbritannien, han är nästan lika bra på det sistnämda som killarna bakom "Little Britain".
"Table for One" är en helt OK skiva, visserligen går den inte att jämför med Hefners "Fidelity Wars" eller "We Love the City", men det är faktsikt mycket bättre en "Dead Media". "Table.." har mer hjärta. Den beskriver paniken över att bli gammal och den smutsiga brittiska befolkningen som sitter på sina pubar, och är man anglofil som jag så är detta oemotståndligt.
"caravan song", "you chose me", "perfect homes", "grey hairs" och "that's not what she's like" är de som sticker ut som jag tar emot med öppna armar som fint snickrade poplåtar med ibland obehagligt ärliga texter.

Det här var nog den tråkigaste skivrecesionen någonsin, ett exempel på att bara för att man är sjukt nedgrävd i musikträsket behöver man inte bli en bra recensent.

Dagens låt:
Darren Hayman-"You Chose Me"