I söndags var jag på Aspuddens 2 km
loppis och lullade runt lite lätt bakis. Jag förstod inte riktigt vad jag gjorde där. Det kändes lite obehagligt att rota i människors liv så där uppenbart medan de tittade på. Att stå och håna saker så som man gör på Myrorna gick liksom bort för även om jag har ett rykte om att vara elak, hård och hotfull ser jag ingen mening med att såra andra människor i onödan. Dessutom var det så
jävla mycket folk, barnvagnar och cyklar. Jag har dessutom inte tålamod för sådant. Olle fick leta upp saker till mig. medan jag stod och
twittrade eller något. Han hittade en skivback och lurade dit mig genom att säga att det fanns både Kiss, Van
Halen och Ratt för 10 spänn styck. Lättlurad som jag är plockade jag åt mig 5150 och
Crazy Nights. Jag köpte en del av denna mannens liv för 20 spänn. Ett liv som han inte har längre.
"And
they try to tell us that we don't belong
But that's alright,
we're millions
strong
You are my people,
you are my crowd,
this is
our music,
we love it loud
Yeah, and
nobody's gonna change me,
'
cos that's who I
am"
Och nu är denna mannen, som en gång säkert haft näven i luften och sjungit med till de sista raderna, över 40 och har ett
loppis bord i Aspudden. Det gjorde mig faktiskt lite rörd och ledsen.