lived the dream.

Det känns ytterst sorgligt att Sveriges bästa musiktidning, Denimzine, går i graven.
DZ var något så sällsynt som en musiktidning som drevs av ren kärlek till musik utan något som helst bekräftelse behov eller hipster drömmar. Allt verkade vara det bästa sedan skivat bröd, det var som om en kompis lyriskt berättade för dig om det där nya coola bandet som nästan ströp sig själva med skärpet under en spelning den senaste helgen. Det var aldrig nedlåtande.
Imorgon byter jag min Wang kopia till något mer genuint. Min DZ kasse.

Tack för dem här åren och jag hoppas på något nytt, stort och lika bra om inte bättre.

shadows searching in the night

"Men det betyder samma sak: att man sällan dansar tryckare och många år senare känner en ljuv kittlig längs ryggraden när Dylan Klebold och Eric Harris går in på Columbine High i USA och dödar alla som är bra i gympa"

Om att vara och vad som gör en till nörd enligt Fredrik Strage och jag fick en kittling längs ryggraden när jag läste detta.
Visst var dom motbjudande, vapengalna rasister men det fanns något lockande i hur dom tog tillbaka makten. När jag gick i grundskolan var jag väl inte direkt mobbad eller utstött. Jag passade bara inte in som 13 årig begynnande musiknörd och tjej bland Buffalo skor och Savann byxor. Vi var våran lilla klick och efter Columbine gjorde vi en lista på dem som skulle få överleva våran attack. Allt var väldigt harmlöst men det var väldigt lugnande att se att det faktiskt fanns folk som skulle få överleva.

Jag har aldrig dansat tryckare.

Dagens låt:
Journey-"Dont Stop Believing"

I'm glad that we are diffrent with better things to do

Så går det när man inte får tag på skivorna utan får ladda ner enstaka låtar.
Vad går så?
Jo sitter på Spotify och lyssnar på Shangri Las, jag har tydligen på blandat och helt plötsligt dyker det upp en random låt från en random 60-tals samling. Jag känner igen texten så jäkla hårt men arret är för mig helt okänt. Det var the Grass Roots (ja helt nytt för mig också) och "Lets live for Today", som jag endast känner till genom the Lords of the New Church (fast då förkortat till "Live for Today"). Och nu vet jag inte vilken låt som är bäst. OK det vet jag väl visst. Lords är min favorit. Men the Grass Roots är mer deprimerande, även om den eskalerar till någon slags hippie smörja i slutet får jag en slags "Sealed with a Kiss" känsla, och det är ju en kvalité som alltid går hem i mitt läger. Det och trummaskiner.

Alltså, skivor är bra för då kan man se vem som skrivit låten och på så vis inte får sådana överraskningar
Men jag gillar ju överraskningar

Så med det sagt blir det en dubbel idag.

Lords of the New Church-"Live for Today

the Grass Roots-"Lets Live for Today"

paperback writer

Jag ska ju resa lite i höst, och resor kräver böcker för jag antar att det inte kommer vara mycket kvar i "Strage TXT" i oktober.
Så ge mig denna


Och denna tack.
(eller så köper jag dem själv....)

Dagens låt:
Kurtis Blow-"These are the Brakes"

saturday morning coming down

Skivmässa idag och jag lämnar ansvaret helt i Olles händer. Jag har inget val eftersom jag måste jobba idag. När klockan ringde kved jag fram ett mycket ångestfullt "neeeeeeeej". Så är det.

hate & hate

Jag hatar snälla, gulliga människor som har så många fina snälla vänner, som har så fina middagsbjudningar med oliver och tapas, som dricker afternoon tea ur blommiga koppar med scones till och allt är så rosaskimmrande, som att klicka in på cuteoverload. Jävla idioter.
Människor är inte snälla, folk bryr sig inte om varandra, scones är inte gott och oliver tänker jag inte ens gå in på. Alla dessa människor har sådan överdriven empati och sympati att det bara kan vara kvalitéer som dom hört att man ska besitta. Inget som dom har på riktigt.
Det är ju bara verklighetsflykt. Som lavj och cosplay fast inte lika roligt.

(jag har läst niotillfem bloggen och jag kastade upp på datorn)

Jag hatar mest allt nu för tiden, det är också en syssla.

Whats the time?

Jag hatar mig själv lite grann. Snart klipper jag en lugg själv, eller färgar håret och hatar mig själv ännu mer.
Därför beställde jag en ny klocka som alltid kommer att visa rätt tid.
Just då kändes det som ett väldigt moget beslut.

Dagens låt:
Beastie Boys-"Time to Get Ill"