dont touch me I'm a real live wire

Bara en liten grej.
Om man inte kan åka baklänges kanske man ska överväga om man ens ska röra sig i kollektivtrafiken. För jag antar att det är därför som folk prompt ska sätta sig bredvid en istället för snett mitt emot. Eller så är dom så närhets törstande att det ska inkräkta på min privata sfär. Jag har inget emot att någon sitter bredvid mig om sätet mitt emot redan är ockuperat, sådant får man ta när man väljer att gå den miljövänliga vägen.
Snart är jag 24 år och jag har ännu inte blivit klok på det.
Dessutom gör folk väldigt udda saker på tuben. Här om dagen såg jag en tjej som åt en avocado. Den var delad så jag undrar om hon hade med sig en delad avocado hemifrån eller hade med sig en kniv för att dela en nyligen inhandlad. I vilket fall som helst höll hon i en sked så det var ett klart fall av överlagt avocado ätande på offentlig plats. Men det som tog priset var mannen som satt bredvid mig och satt i kontaktlinser på tunnelbanan. Visst han ville kanske skryta med att han inte behöver en spegel något som jag faktiskt inte blir så impad av eftersom jag redan besitter den förmågan. Folk är konstiga därför är jag gärna ensam ett tag till.

Dagens låt:
Slim Harpo-"Strange Love"

the whole of the law

Jag hoppar sällan på nya grejer och har aldrig gjort det mest pga min narcissism. Därför har jag inte och har aldrig haft MSN, jag var sen på lunarstorm, sen med blogg, ingen facebook för mig och det tog lång tid innan jag skaffade en mp3 spelare av rädsla för att jag skulle sluta lyssna på skivor. Det senare inträffade men jag mår lika bra för det.
Därför var jag lite tveksam angående spotify. Men jag upptäcker nästan varje dag hur underbart det är. Trots sina brister, ungefär som undertecknad.
Nyss upptäckte jag en låt som egentligen är oumbärlig i mitt liv. Jag kan för allt i världen inte förstå hur jag kunnat leva utan den. Jag som trodde att the Only Ones bara var "Another Girl, Another Planet" och så sitter dom på ett sådant här örhänge.



(känner ni också det där, visst doftar det lite Wave Pictures? Och för Guds skull lyssna inte på Yo La Tengos tolkning. Hjärtlöst.)

take off your pants and jackets

5 grader över noll strecket är synonymt med skinnjacka, med skinnjackan på kastar jag lystna blickar mot min jeansjacka. Olle har kanske rätt med att jag förmodligen kommer ha t-shirt i maj.
Och detta får mig osökt att tänka på våren 2002, den våren då jag umgicks med hiphopare (ja, jag är faktiskt lika förvånad själv). Allt var Olles förtjänst som var kompis med pundar Nicklas som just då var tillsammans med Lina som jackvägrade den 8 mars.
Hiphopare är inte så otrevliga och trångsynta som man kan tro. Dom välkomnade mig med öppna armar. Men så utgordes den kretsens stomme i huvudsak av ungdomar uppväxta på söder med föräldrar från finvänstern, och lägenheter precis vid Mariatorget där badrummet (enligt andras utsago) var lika stort som vanliga människors varagsrum. Det och en villa i Kragsta med en handikapp hiss i trappan.
Den våren bar jag även hiphop mundering (baggy och hoodie) för en dag, ett ganska tvärt kast för någon som mer var inne på Broder Daniel just då.
Inte kunde väl jag ana att jag 7 år senare skulle äga bamboo hoops en masse, guldkedja och dregla över sneakers. Just nu plöjer jag mig igenom Mikrofonkåt och är väldigt tacksam att jag inte behöver lyssna på den tillhörande musiken.

Dagens låt:
Sex Gang Children-"As Tears Go By"

born on the bayuo

Är båtten nådd när man flämtar extatiskt över McDonalds reklam för deras nya burgare. Eller är jag bara svag för allt som har New Orleans i sig för att jag då får säga det med släpig sumpmarks dialekt?
McFlurry med oreos som jag såg på deras hemsida fick mig att pusta igen och sätta händerna över ansiktet.
Om FFL (fast food lovers) behöver en till i deras team vore jag ett enormt tillskott

mama I'm so happy I'm gonna join a band

Jag håller på att tappa greppet. Om det beror på ett jobb som bryter ner mig eller om det bara är den långa vintern återstår att se när det bli vår.
Jag känner mig så oinspirerad och jag har nästan slutat bry mig om min personliga hygien. Missförstå mig rätt, när jag är på jobbet är jag hel och ren men på mina lediga dagar har jag bättre saker för mg än att tvätta håret. Jag tvättade inte håret från torsdag kväll till söndag kväll och det var det snyggaste hår jag någonsin haft. Det tål dock att nämnas att jag duschat där i mellan.
Jag bryr mig inte direkt längre, när jag är ledigt vill jag var ledig.
Det blir väl förhoppningsvis bättre när våren kommer med skinnjacka, jeansjacka, solglasögon, vita sneakers och den traditionella längtan efter en bil att cruisa i samtidigt som man lyssnar på Led Zepplin och AC/DC eller valfri kukrock.
Våren gör ont, och det är inte av knopparna som brister. Bara mitt hjärta som vill sätta sig bakom ratten och bara åka iväg. Jag har tom min bil outfit färdig, och jag skulle nöja mig med att vara passagerare om jag bara fick bestämma över stereon.


I sommar ska jag bli en southern bell och sippa mint julep på balkongen samtidigt som jag säger "oh fiddel di di" som vår kära Scarlett O'Hara

Dagens låt:
Led Zeppelin-"Celebration Day"

I was so impressed by you

Den går på repeat här nu. Magnifikt.

Don't worry children, everythings gonna be alright.

Jag är faktiskt mäktans stolt över mig själv. Igår tog jag Ruby (mitt nya favorit steakhouse) hem till Bandhagen. Det blev chilli och vitlöks smashade potatisar som jag gratinerade i ugnen, min fenomenala coleslaw och en väldigt lyckad bit kött som faktiskt smakade mer än bara kött. Det är i sådana stunder som jag ställer mig med armrna i sidorna, tittar stolt på vad jag åstadkommit och berömmer mig själv. Jag är så jävla bra ibland.
På Fritz spelades det något så ovanligt som disco, och jag välkomnande det. Det var iaf otippat och sådant måste man berömma även om Broder Daniel-"Lost in Love" bröts efter hälften och med det kunde jag inte göra mina legendariska frysposer. Jag dansar ju så jäkla bra, ungefär som Elaine Benes fast med rytmkänsla

Kl 10 i morse kom Olle in i sovrummet med en dunderfrukost samtidigt som solen sken in och jag kunde skymta blå himmel genom persiennens glipor. Jag mådde skamligt bra bortsett från kramp i min vadmuskel. För att råda bot på det gick jag runt Hammarby sjöstad med alla andra soldyrkande stockholmare. Vad är grejen med att hålla varandra i handen? Jag fattar det inte. Det är obekvämt och man kan inte gå som man själv vill då. Så jävla mysigt är det inte heller.
Jag fick gå upp i snödrivor för att komma förbi idiot par med windbreakers och fotriktiga skor.
Men jag lät mig inte slås ner av det inte. Peppad av min otroliga framgång med gårdagens middag har jag nu bakat rosenbröd som smälter i munnen. Dammsugit har jag också gjort.

På fredag är det Glasvegas och då är det också mindre än en vecka kvar till quizet. Är det fel på mig som är mer uppspelt över det sistnämnda? Jag är alltid kluven inför att se band som jag gillar live. Publiken brukar vara så störig och som den elitist jag är vill jag inte förknippas med sådant pack. Men det ger sig nog.

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Don't Worry Children"