New Pleasures

Under en tid nu har jag funderat på det där med "guilty pleasures". Att jag inte har några längre för att jag verkar vara oförmögen att känna skam, att min smak är så förträfflig att om jag gillar något får det en slags kvalitets stämpel. Nu menar jag bara att min skam över min musiksmak har försvunnit, jag skäms fortfarande över mig själv i helhet.
Jag har kollat igenom min skivsamling, mina mappar och jag kan inte komma på något som jag borde skämmas över. Dead or Alive-"You Spin Me Right Round" är en bra låt även om eller kanske för att Stock, Aitken och Waterman har haft ett par fingrar med i spelet.
I jakt på guilty pleasures fick jag en kväll för mig att jag gillade disco. Det varade kanske i en sisådär 3 minuter sedan kom jag på att "Disco Sucks!", det kom väl en ny låt på VH1.
Tina Weymouth sa något om att om man blandrar "low art" och "high art" så får man något väldigt intressant. Det tar jag som mitt försvarstal till vad jag ska säga nu.
Jag gillar "Maneater" med Hall & Oats, "Out of touch" också för den delen.

Dagens låt.
Richard Hell & the Voidoids-"New Pleasure"

Is nothing sacred?

Jag har som bekant en pågående fejd med min granne, hon kommer ner vid de mest udda tidpunkterna och ber mig sänka min musik för att hon vill se på TV.

• Man får spela musik kl 18 på en lördag
• Hon kan ju alltid höja ljudet på TVn

Hon är så falsk som dom skulle sagt i Big Brother. Ena stunden står hon utanför min dörr och talar nedlåtande till mig med något slags förmyndar uttryck i ansiktet och nästa hälsar hon glatt när man möter henne i backen. Jag har bestämt mig för att "keep it real" i fortsättningen och inte hälsa på henne. Det är allt jag kan göra eftersom jag är för harig för att ta ett bråk och Olles pappa säger att man ska akta sig för galna kvinnor och han vet vad han snackar om på den fronten.
I stundens skrivande väntar jag på att hon ska ringa på dörren och köra samma gamla rutin, men viss musik ska spelas på en lite högre ljudnivå. Då blir det inte riktigt lika löjligt när man spelar luftgitarr. Men är det verkligen så hemskt att höra dämpade toner av Fad Gadget? Jag borde kanske fråga henne nästa gång vilket ljud hon skulle föredra, jag vet ju redan hur hon har sex hur länge det tar och när hon börjar närma sig slutet tack vare hennes gnisslande säng. Jag har accepterat det även om jag i onsdags blev förbannad och slog näven i taket så att jag fick ett varit sår på knogen.
Undrar hur hon kommer reagera på vår elgitarr som ska komma snart. Då ter sig kanske den nuvarande situationen som en ren dröm om man jämför med taffliga försök till "Back in Black".

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Apocalypso"

pretty baby scream

Jag saknar min page. Då var jag ganska söt ibland, nu ser jag ut som om jag förläst mig på Simone de Beauvior och Valerie Solanas. Jag vet inte hur det gick till men min femininitet har börjat avta, det lilla jag hade lyckats samla på mig håller på att försvinna. När jag "klär upp mig" nu för tiden känns det mer naturligt med ett par schyssta kicks (sneakers) än ett par finskor med en liten klack. Det känns inte naturligt utan som om jag vore en dragqueen Jag börjar gå tillbaka till mitt 8-åriga jag som blev överlycklig när jag fick ärva min brors kläder.
Min räddning skulle vara att börja umgås med tjejer (eller kjoltyg som jag säger), om jag nu behöver räddas. Jag är bara trotsig, men jag ska nog gå tillbaka till min page. Att vara söt kan inte ta skada. Då blir slaget ännu värre när jag vinner poquizet.

A question of temperature

Jag har inte kunnat skriva något på ett par dagar, jag har varit för förbannad för det. Om jag skrivit något tidigare är jag säker på att inläggen skulle varit fyllda med könsord, svordomar och dödshot mot min sambo. Han har under en längre tid stulit godbitar från min personlighet, några ordval här några citat där, men häromdagen fick jag nog när han stal ett blogginlägg från mig och publicerad det utan att ge mig minsta cred. Han stal mina ord från en konversation efter skivmässan då jag frågade honom vilket som var hans smartaste val det här året. Till svar fick jag en tom blick och en huvudlutning. Det var jag som fick upplysa honom om den kvällen då vi tänkte gå på "Sweet Sixteen" festen men valde Bob Logg istället. Det tog han och publicerade på sin blogg som sin egen idé. Visserligen har vi inga läsarantal att snacka om (jag har dock fler än vad han har), men det är det själva principen. Jag har skrikit på honom och kallat honom för diverse saker och krävt att han ska ha en undertext på sin blogg där det ska stå "50% stulet från min sambo". Så har det nu inte blivit, inte ens en dementi.
Jag antar att detta räknas som ett utav våra menlösa bråk, som en viss person sa, att vi bara bråkar om utgivnings år på skivor. Men det är viktigt för mig. Att han stjäl mina godbitar och får cred för det. En ära som är min. Han plockar russinen ur kakan utan att få med sig mina psykopatiska sidor. Sidor där jag blir förbannad över blogginlägg som ingen läser. Men nu är det så. Jag är fortfarande förbannad. Något ska man väl få bråka om när ens karl inte kollar på andra kvinnor och tar hand om tvätten och låter mig hålla i fjärrkontrollen.
Jag tycker att jag har rätt.

Utöver ilska har de senaste dagarna dominerats av the Lords of the New Church

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Portobello"

When blood runs cold

Igår befann jag mig på en mindre sojourn i Lapplands Väsby. Jag sov tom över hos mamma. Det kändes behövligt eftersom jag fick ett smärre sammanbrott i under min bakfylle misär i söndags då jag mådde såpass dåligt att jag inte kunde åka till mamma, som egentligen var planerat. Mitt sammanbrott innehöll höjdpunkter där jag som 23 åring snyftade att jag ville till min mamma.
Hur som helst känns inte Väsby som hemma längre. Det är inte mycket som förändrats men jag känner mig osäker när jag går där ensam. Bandhagen är hemma nu. Detta till trots var det riktigt mysigt att ligga i gamla soffan med en filt över sig och kolla på "House" med mamma och Robert.
Hon hade hängt upp röda gardiner och broderat en julduk till mig.
Jag är inte riktigt så engagerad som min mamma när det gäller pyntning. Det ska gå snabbt och mitt ess i rockärmen är att hänga julgranskulor i gardinstången. Något jag gjort sedan jag var ung och tyckte att ju glittrigare desto bättre. Vilket jag nog fortfarande tycker.

Min dagsplanering gick i stortsett ut på att köpa "a Snowflake Fell and It Felt Like a Kiss". Men det misslyckades jag med. Mega hade en för 209 spänn, hutlöst när den finns för 129 på cdon, hos Pet sound hittade jag den inte alls. Jag gav visserligen upp efter 1 minut men det var mest demonstrativt. Jag har som bekant ett väldigt kluvet förhållande till den butiken. Det är måhända Stockholms bästa skivaffär, men det är bara för att min favorit Record exchange stängt sedan ett par år tillbaka. Utbudet hos Pet Sounds är väldigt skralt och splittrat. Artister dom saknar är bla Misfits och Lords of the New Church som jag var laddad att köpa idag. Det var när jag inte hittade sistnämnda skiva som jag blev sur och gick ut. I den stunden ville jag inte att dom skulle få några utav mina pengar. Fast jag vet ju att det inte kommer att bli så.
Sur och tvär åkte jag hem, satte på mig mitt fina förkläde och började slamra i köket. Resultat av det: julfint i köket och en riktigt god panerad kyckling, bulgur och någon sås jag slängde i hop. Jag tror helt säkert att jag har mitt förkläde att tacka för allt jag åstadkom här idag.

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Russian Roulette"

Gimme some time

Ensamhet är inget att underskatta. När jag är ensam får jag tid till att undersöka musik som jag redan borde lyssna på. Varför har ingen sagt till mig att the Lords of the New Church var så bra, vi är som gjorda för varandra. Jag var väl lite avtänd för Stiv Bators Dead Boys inte var något vidare men Lords har ju Brian James från the Damned.
Dc ++ är en fin liten sak.
Det här var vad jag behövde nu när jag vistas mellan tro och tvivel på mig själv. Att jag nu gillar Lords of the New Church är ett tecken på att jag inte är så menlös som jag känt ett tag. Min goda smak finns kvar.

I don't have one who cares

Jag var ju också på skivmässa i lördags och aldrig har jag varit så organiserad. Jag avverkade rad för rad istället för att som vanligt irra omkring. Det lönade sig, 4 skivor för det låga priset och en skiva som var lite utöver det vanliga.
Modern English-"Pillow Kisses"
the Waitresses-"Wasn't Tomorrow Wonderful"
the Sisters of Mercy-"this Corrosion"
OMD-"Tesla Girls"
Manic Street Preachers- "Stay Beautiful" (limited poster bag, alltså sleeven är en ihopvikt affisch).

(kornig mobilbild är skiten)

Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Don't Have You"