I love the view out of my Glasgow window

Behöver jag säga att jag är lite bitter över att jag satt hemma i min flanellpyjamas igår medan 50% av Glasvegas var på Obaren. Jag hatar branschtillställningar, jag hatar Obaren, jag hatar Annah Björk och jag hatar fildelningen. Utan den hade jag, ganska, säkert haft ett jobb på EMI och då hade jag tillhört branschen som jag egentligen hatar. Jag är en mycket bitter människa med ansenligt mängd uppdämd ilska inom mig. Jag fruktar den dagen då jag kommer att spricka.

Det enda som glädjer mig nu är popquizet nästa vecka. Jag ligger i hårdträning nu. Jag är på helspänn och får hjärtklappning och stressymptomer vid varje obekant intro. "Vad är det här, jag borde veta vad det här är!" Och lättnaden när det lossnar.
Så på plussidan har vi popquiz och den gotiska dimman som trycker sig mot mitt fönster, precis som i dem brittiska 1800-tals böcker som jag förläst mig på.

Dagens låt:
The Wave Pictures-"Now You are Pregnant"

plats 3!

Åh det börjar dra ihop sig, topp 3 på min lista över Freddie Mercurys spandex dräkter.

Trumvirrvel..........

På plats nummer 3 hittar vi den somrigt stilrena vita dräkten. Rena linjer, djup urringning. Svensk enkelhet som piffas till med några smakfulla kedjor nonchalant slängda runt halsen.
Det tillsammans med en pose som tycks säga att han äger världen gör dräkten värdig en plats på topp 3.

before you accuse me.

I söndags tog jag ett popquiz på Svenskans hemsida. Det gick allt annat än strålande och jag kände mig riktigt stött. Det blev ju inte bättre av att veta att Olle hade gjort bättre ifrån sig. Jag blev faktiskt riktigt arg. Jag skrek saker om att det inte var ett riktigt popquiz, vem fan bryr sig om svensk musik, det här är inte mitt 80-tal och att Olle inte skulle tro att han var så bra för jag smiskar honom blodigt i "riktigt" popquiz. Jag är väldigt tävlingsinriktad och en otroligt dålig förlorare. Min ilska satt nog i ordentligt i en halvtimme men jag är fortfarande förnärmad och står fast vid att det var ett dåligt konstruerat popquiz. För att göra det klart för Olle att han inte är bättre än mig fick han igår kväll gissa intron som jag spelade upp och då gick det allt annat än bra.
Nästa torsdag ska jag få upprättelse på riktigt då det är dags för alla popquiz urmoder på pet sounds. Då ska vi få se vem som vet mer än Olle.
Jag känner på mig att mitt tankesätt inte är så sunt.

Dagens låt:
Sex Gang Children-"Beasts"

And if it still hurts in the morning.

Det ska göra ont. Och som dom säger i Panodil reklamen: "Smärta har många ansikten". Om lindringen är densamma kan jag inte svara på men min orsak är densamma. Det är musik och det ska göra ont. Kanske inte fysisk smärta, även om det ibland knyter sig i magen, smärtan kan vara lika påtaglig när den är psykisk.
När jag är ensam på lördagskvällar blir jag nostalgisk.
Såg på VH1, Ladytron-"Runaway" som jag aldrig hört förut. Jag såg bara slutet och upprymd hoppades jag att det skulle vara en cover på en av mina favorit låtar som jag hade glömt var en av mina favorit låtar. Del Shannon-"Runaway". Nu var det inte en cover men mitt nostalgi tåg var redan på väg bort från plattformen mot välbekanta hållplatser. Den låten användes flitigt till mina tidiga blandband. Och Brian Hyland-"Sealed with a Kiss". Vad jag brukade gråta till den, jag kunde inte sjunga med pga den där ack så välbekanta klumpen i halsen. Ray Peterson-"Tell Laura I Love Her" var det ännu värre med. Det räcker med att jag tänker på den för att blicken ska bli suddig. Därför har jag den inte på min ipod.
Jag borde göra ett oldschool blandband, med oldschool syftar jag på innehållet inte att spela in det på ett 60 band. Det gör jag redan.
Glasvegas gör också ont, det räcker för att beskriva storheten med dem samtidigt som inga ord är tillräckliga.
Jag är alldeles för blödig för mitt eget bästa.

They know my weaknesses

Eftersom jag var så duktig igår tyckte jag att jag var värd 2 skivor. Brittisk pop när den är som bäst, som ett par tjocka strumpor på frusna fötter. Det är en av mina många svagheter.

I see the light at the end of the tunnel

• Efter igår har jag börjat tro lite mer på mig själv. Med en flaska vin innanför västen kan jag nästan klara av allt själv. Att gå solo på Pascal var faktiskt inte så jobbigt som jag föreställt mig (men det var nog vinets förtjänst). Jag kände mig aldrig direkt obekväm och det enda som kunde gjort min kväll bättre hade varit om Olle stått bredvid mig. Istället förärades han nog av mitt allra första fyllesamtal som innehöll klassikern "jag älskar dig" och en del svordomar. I en blandning av rädsla och glädje sprang jag upp för backen hem med OMD-"She's leaving" i lurarna och en längtan efter Pascals tredje skiva i hjärtat.

• Den här dagen har jag tagit det lugnare för jag är nu en kvinna som kräver respekt och bjuder min mamma och hennes sambo på Maxwell house ur en kaffekanna från Rörstrand. Lilla mamma är så snäll, hon har alltid med sig en present till mig. Hon vet vad jag gillar, överraskningar. Nu har hon tom slutat röka. Igen . Jag vet inte hur många gånger hon gjort det men det känns mer äkta nu, trots att det bara gått en vecka.

• Jag gillar kylan om kommer krypande nu. Det känns som om jag lever.

• Skogskyrkogården är helt enastående på Allahelgona. Det blir som en folkfest med varmkorv och kaffe runt hörnet. Detta är nog min favorit helg, jag är svag för allt som är mörkt men fyllt med många små ljuskällor. Det kändes nästan poetiskt att ströva där i skogen bland gravstenar och lyktor med kylan bitandes i kinderna och rök ur munnen. Att vänta på bussen som var 17 minuter för sen var nästan trevligt med alla trevliga små tanter

Dagens låt:
Hasil Adkins-"Shake that Thing"

good night and good luck

Jag gjorde det igen och jag är fantastisk. Det tjuter i öret och Pascal lämnar mig alltid suktanded efter mer.
Jag ärnöjd och så jävla stolt. Jag är bäst god natt!