you know your worst is better than their best

5:e platsen har stigit oss åt huvudet.
Idag när vi firade på Mississippi Inn handlade samtalet nästan uteslutande om popquiz. Och främst om vad som skulle hända om vi faktiskt vann någon gång, vilket iofs känns väldigt otroligt. Men i vilket fall som helst fick jag ångets för at jag inte kan hantera utrustningen och hur vi 4 ska kunna sammanställa ett poquiz som bor på olika håll och jobbar helt olika tider.
Men det är ändå en dröm eftersom jag aldrig kommer bli rockstjärna, DJ eller musikjournalist siktar jag på popquiz. Jag kan nästan känna lukten av det. Vad det luktar? Sött och svett.

Dagens låt:
Stiff Little Fingers-"Suspect Device"

top 5, bitches!

Tuuut, tuut, tuuuuuuuuuuuut!.
Det där var jag som blåste i min egen segertuta för igår hände det jag inte vågade drömma om. Vi kom på delad 5:e plats på popquizet igår. Helt jävla otroligt! Som vanligt tog jag merparten själv men jag skulle inte klara mig utan mina fantastiska lagkamrater: Olle, Lisa och Cissi skål på oss!
Jag kände på mig att det skulle gå hyffsat när jag såg att en utav quizmakarna hade en Adam & the Ants t-shirt. Sisters of Mercy var äntligen med, så som jag tjatat. Vi var som lyriska när vi fick höra vår placering, vi var nog gladare än dom som vann vad dom nu hette. Nu har vi gjort oss ett namn där och att vi är en kraft att räkna med.
Ingen av oss jobbar inom den branshen överhuvudtaget och vi spöade Hannah Fahl från P3. Sug på den!
Det här är det närmsta jag kan komma känslan när det fotbollslag som man stödjer vinner. Fast det här är större, det här är musik.

Imorgon firar vi våran 5:e plats med middag på Mississippi Inn

Dagens låt:
the Horrors-"Count in Fives"

träningsmatch

Popquiz, min stora last. På torsdag är det som sagt popquizens cremé de la cremé på Pet Sounds Bar och jag kommer som vanligt kämpa för att ta mig in på top 10 samtidigt som jag beklagara mig över bristen på "bra" musik och att jag inte kan soul och rnb för att det "suger". Allt samtidigt so mitt blodtryck når oanade höjder och jag skriker och svär åt folk jag nyligen träffat. Jag kände mig nästan skyldig över att det tog slut mellan Lisa och Björn. Jag skällde ut gonom för att han inte kände till OMD och hånade hon, men hjälp från Olle, för att han gillade Hot Chip. Men allt det är glömt nu när dom är ihop igen, jag gjorde säkert ingen åverkan på deras relation.
Som popquiz junkie kan jag glädjas åt att det hålls ännu ett på Debaser Slussens uteservering i morgon. Det är som en vad det nu heter träningssmatch man har mot Lichtenstein. I morgon runt 18 snåret.
Bring it!

pulling mussels

Jag valde att inte köpa den i London då den kostade 6 £, jag köpte den nu på tradera i stället för 64 spänn inkl frakt (20 utan). Det är väl bara "Take me I'm Yours" som jag är intresserad av i musikväg, det är omslaget jag är ute efter.
Producenten John Cale tycket att skivan skulle heta Gay Guys men det blev bara Squeeze, eller UK Squeeze om man så vill.

Nu väntar vi på att jag ska vinna Sparks-"Propaganda", vilket jag förmodligen. 30 spänn liger den på nu utan frakten iräknad, i vilket fall så blir det nog en väldigt lätthanterlig summa. Men det svider ändå lite att jag redan haft den i min ägo men slängt den. Flyttpsykos som jag kallar det.

Sportsligt.

Något fantastiskt hände mig på tunnelbanan i söndags, låt mig måla upp scenariot.
Jag och Olle delar vagn med ca 8 fotbollsgrabbar i ca 12-14 års åldern och som vanligt med grabbar av det slaget och den åldern blir det under vissa stunder olidlig ljudnivå. Vid Gullmarsplan får vi sällskap av en kvinna i 50-årsåldern och grabbaran fortsätter att skrika. Lite halvt på skoj suckar jag "Ungdomar". Kvinnan börjar flina och påpekar att det nog inte var så länge sedan som jag själv var det. Mitt försvar var att jag som ungdom gick på teater som fritidsaktivitet och inte fotboll varpå kvinnan suckar "Jaså dom är sådana" och syftar på garbbarna. Där inledde vi ett samtal om att ungdomar behöver hålla på med mer kreativa sysslor och att sport var mer eller mindre vidrigt.
Behöver jag säga att jag älskade henne? En frisk fläkt under dessa tider, OS tider.
Kvinnan i svart på tuben: We salute you!

Dagens låt:
Stiff Little Fingers-"Gotta Get Away"

If you're in the crowd tonight have a drink on me

Lyssnar pliktskyldigt på P3s Broder Daniel special men jag blir rastlös av att det inte händer något. Jag kan inte komma ihåg när jag lyssnade på dem senast det måste varit för minst ett år sedan, om man inte räknar med passiv lyssning då Olles Itunes stått på. Då brukar jag vara tyst ett tag och fråga om han verkligen gillar det för jag vill inte vara taskig om det betyder mycket för honom, så rå har jag inte blivit ännu.
Jag påstår inte att Broder Daniel är dåliga, herregud jag har alla skivorna men att sätta mig ner och lyssna på dem i hemmets lugna vrå känns väldigt främande. Att skrika med i låtarna när de spelas ute är där emot mer naturligt men då är man ju så tacksam över att det inte är the Knife.

BD har inte haft något större inflytande över den jag är idag. När jag var 16 var BD högaktuellt men under den långa väntan och sedan besvikelsen på den skamligt dåligt producerade "Crueltown" hade jga gått vidare och gått tillbaka. Det var Bauhaus, Siuoxsie & the Banshees och the Cramps som var mina nya vänner. Depeche Mode och the Clash mina gamla vänner.
Nu vet jag inte vilka mina vänner är. Har dom grym trummaskin och cowboy hatt, eller bara en schysst stenhård attityd vill jag nog med stor sannolikhet lära känna dem bättre.

(Men jag sticker inte under stolen med att om de hade haft sin avskedskonsert i Stockholm och inte på någon nedrans festival så skulle jag gladligen gått dit och blivit lite förbannad och förmodligen gråtit. Men jag har även gråtit till ett Pokemón avsnitt)

Dagens låt:
the Clash-"Stay Free"

I'm gonna hit you so hard you gonna get another area code

Den här kvällan kommer att minnas som den kvällen då förorten tog över city. Jag har inget mot förorten , jag är förort men ibland känns det bara fel. Hela den här 08 grejen visar hur mycket stockholmarna saknar Vattenfestivalen. Men jag äkte ändå in efter tvättstugan för att se spelktaklet. Jag var beväpnad med en stämningsfull spellista, Jätte Salt och Loka päron. I början tyckte jag att det var rätt så komiskt att se alla stirriga människor på söder som prompt skulle hinna med allt, men det kunde bra roa mig ett tag. Begav mig till Stureplan som var väldigt avslaget men jag var ju där väldigt tidigt också. Men jag får nog lov att erkänna att jag njöt av att gå mitt i Birger Jarls gatans körfällt och lyssna på Pascal-"Kom inte till mig". Jag kommer aldrig bli för gammal för att tycka att det är spännande att gå på bilvägar.

Så en liten sammanfattning.

* Det är ju trevligt att se de snälla taxichaufförerna hålla hororna på Malmskillnadsgatan sällskap. Väldigt omtänksamt.

* High five med några killar i Hötorgets rulltrappa, om jag druckit annat än Loka hade jag nog tyckt att det var bedårande.

*Fick bevittna ett pundar slagsmål som utspelades på tunnelbanan. En snubbe skrek i sin mobil att han skulle slå den i andra ändan sönder och samman om han inte fick knark. Jag blev förståeligt nog lite orolig.

Nä att sitta hemma med katterna är nog inte så dåligt det ändå..