söndag 10 februari 2008

Vad är en bal på slottet?

Jag sitter hemma, jag kom till Landet, jag såg kön, jag hatade folket i kön och gick därifrån. Skulle inte kommit in heller. Vilket inte är en katastrof i sig för tanken slog mig att om jag inte ens vill stå i kön med "Dom där" hur ska jag då villja umgås med dem där inne. Att organisering var på lika hög nivå som den vid Heysel stadion då en massa fotbollsupportrar dog spelade säkert sin roll. 4 vakter på 2000 som försöker styra upp en kö 30 minuter efter att den spårat ur. Trots detta stog jag kvar ett tag i hopp om att få se lite blod spillas. Jag väntade spänt på att det skulle bli något slags upplopp och slagsmål med vinflaskor. Förgäves. Ett fenomen som dom borde tagit upp i Världens mordenaste land" är det att folk inte sprider ut sig över hela perrongen. I väntan på bussen såg jag hur 2/3 av perrongen var sprängfull medan 1/3 gapade helt folktomt. Vad är det i det svenska beteendet om orsakar detta?
Hur som helst så går jag nog ut på onsdag istället på gamla hederliga Debaser och ser Client.

En kväll utan vare sig dans, Johns Candy eller blodspill.

Kvällens låt:
Enter Shikari-"Sorry You're Not a Winner"

lördag 9 februari 2008

Hey now sing this corrosion to me

Med itunes lyssnar jag inte så mycket på hela skivor, därför hade jag glömt bort hur otroligt jävla fantastisk Sisters of Mercy-"Floodland" är. Det är ett apokalyptiskt epos utan like och Andrew Eldritch röst är ett instrument för sig. Hans barryton får köksluckorna att vibrera. Dessutom så är han bland de få som verkligen vet hur man hanterar en käpp (Lucretia videon).

Jag ska äta curlyfries och Denniskorv till middag, mitt kulinariska sinne har knappt utveklats sedan jag var 6.

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Colours"

torsdag 7 februari 2008

Going up the country

På lördag ska jag och Olle (som egentligen ska upp okristligt tidigt på söndag) åka till Telefonplan och gå på Landets 3 års jubileums shindig. Har visserligen aldrig varit där men vi var och kollade på en lägenhet där hösten 2006, vi kallade den för alpstugan. mycket trä och kökets golv var mörkt som för att täcka över eventuella blodfläckar. Sådana tankar rör sig jämt i mitt huvud, för mycket spökhistorier som barn har haft ett viist inflytande på mig. Men hursomhelst så dissade vi alpstugan och hamnade i Bandhagen. Hade vi tagit den dyra lilla alpstugan hade jag med ganska stor säkerhet blivit en regular på Landet. men allt sker av en anledning antar jag.
Jippon är kul och då får man kanske en ursäkt att ha lösögonfransar. Johns Candy spelar och förra gången fick vi en skiva, undrar vad jag kan komma över nu med mitt nyårslöfte i ryggen (mera gratis grejer). Om jag talar varm om dem, som jag gjorde med Pascal kan jag kanske få ett glas vin. Fast vi vet ju alla att Johns Candy egentligen inte är värda att ens nämnas i samma mening som Pascal. Inga illa menat men Pascal spelar ju i en liga för sig.

Dagens låt:
Pink Grease-"Distraction"

tisdag 5 februari 2008

Like sands through the hourglass, so are the days of our life

Det händer inte mycket i mitt liv, jag gör heller inget för att få saker att hända.
Men bra dagar har jag haft.
Som den dagen jag och Olle var i Täby Centrum och fick vara med och prova olika chips med dip. Som tack för det fick vi ett varsit Pringles rör. Det var en bra dag.
Eller den vårdagen 2004 då jag var praktikant på EMI och fick en karton med 11 skivor, allt bara till mig som Andreas hade beställt bara till mig. Och den julaftonen 2001 då jag fick the Clash on Broadway boxen av pappa, då var inte tårarna långt borta.
Eller i våras då jag gick och såg Darren Hayman själv. Depeche Mode på Stadion som avslutades med ett dopp i fontänen vid KTH. Jag antar att den dagen då jag fick mina glasögon (när jag var 3-4 år) var en bra dag, före detta hade jag famlat i mörkret med ett synfel på -14. Det är hursomhelst mitt tidigaste barndomsminne.
Dagen då jag träffade Olle på riktigt första gången platsar inte för jag har aldrig varit så nervös eller mått så illa.
Idag blir det nog en bra kväll. Min favorit serie Supernatural och semlor. Jag är lätt att roa.

Dagens låt:
the Cramps-"I'm Cramped"

måndag 4 februari 2008

"No sex, no drugs, no wine, no women.

No fun, no sin, no you no wonder it's dark"

Vi skulle gått till Lyckliga måndag idag, men vi är två idioter. Vi vågar aldrig gå in, det är för litet. Jag ska sluta säg att jag har social fobi. Jag är bara en idiot som bor och lever med en lika stor idiot. Två paranoida idioter finnes i Bandhagen. Jag förstår inte vad det är som är så svårt, jag har gjort värre saker.

"I am legend" var hursomhelst bättre än vad jag trodde. Jag hade satt mina förväntningar ganska lågt och då blir man sällan besviken.
Aim low

Dagens låt:
Alphaville-"Fallen Angel"

lördag 2 februari 2008

With my les Paul I know I'm small but I enjoy living anyway


I mina tidiga tonår (14?) hade jag 3 husgudar: Mick Jones, David Gahan och Marc Bolan.
Det var allt för länge sedan som jag hängav mig åt husgud nr3, jag hade nästan glömt hur fantastiskt bra Marc Bolan är när han är bra. När jag var runt 14 försökte jag antingen likna Marc Bolan (runt 1971-1974 åren då han inte kunde göra något fel), Paul Simonon eller Nancy Spungen allt med en ganska tragiskt resultat. De senaste dagarna har jag endast lagat mat till "Electric Warrior" som nog är bland de bästa skivor som någonsin gjorts. "the Slider" är inte heller att glömma (som jag lyssnar på i skrivandets stund). Det är egentligen ganska löjlig musik med texter som jag inte förstår något av, jag antar att det mesta är eufemismer för droger och sex, men aldrig har något så töntigt låtit som om det hade en stake av stål. Lite så som jag ser mig själv. Jag är en riktig tönt men jag menar allvar med det.

Dagens låt:
T.rex-"Baby Boomerang"

fredag 1 februari 2008

If I put a shell up to my eare

Idag var det nästan (bara nästan) ett nöje att åka till jobbet. Nya hörlurar och jag hade glömt bort hur bra ljud känns. För det känns, Ibland som om jag är på väg att sprängas innifrån. När vissa låtar fyller upp en till britsningsgränsen. Hur kunde jag gå i över en månad med billiga lurar och burkigt ljud? Jag är faktiskt värd något bättre. Det är första gången som jag lyssnar på "Galgberget" i lurar med bra ljud och den lyfte (om än möjligt) till en ännu högre nivå. Jag lade till "Under the Flag" i itunes och började dagen med "Love Parasite".
Lyssna i lurar så att du inte blir lurad. Det var talessättet när jag gick ljud/radio på gymnasiet och det är först nu som jag förstår det hela. Nya nivåer, flrea lager. Peel the onion. Ibland så tycker jag att jag har oklanderlig musiksmak. Och det stämmer nog.

Dagens låt:
Howlin' Wolf-"Who's been Talking"