söndag 6 januari 2008

Fix up look sharp


"Jag gillade Kiss innan jag hörde dem" den repliken har man hört så många gånger, att deras utseende var så lockande. Jag gillade Robert Johnson innan jag hört honom eller sett honom. Historien, myten var det som lockade mig. Att han ska ha sålt sin själ till djävulen i en vägkorsning för att bli en duktig gitarrist. Död vid 27 års ålder, drack förgiftad whisky som gjorde att han tuggade fradga och kröp omkring på alla fyra. Hans sista ord var "I pray that my redeemer will come and take me from my grave." Han höll fast vid djävulsgrejen och det är osäkert var han exakt ligger begravd, den finns 3 olika gravstenar. Kan man klassa detta som ett fall av "When keeping it real goes wrong"? Jag älskar Supernatural som fick upp mina ögon och öron för Robert Johnson, vad skulle jag göra utan den serien? 2 dagar kvar till nästa avsnitt.

Dagens låt:
Robert Johnson-"Drunken Hearted Man"

lördag 5 januari 2008

from the London eye to the underground station, thats the distance I have fallen

6 år and still counting, jag fick gå tidigare från jobbet för det fanns så lite att göra. Vi åt bacon och rösti som festmåltid. Sedan kollade vi lite på "den stora guldruschen" Chaplin var fan lite rolig.
Att inte gör något på en årsdag rör mig inte i ryggen, det är stundrna när vi kollar på TV och skrattar som Beavis & Butthead som får mig att vilja vara med 6 år till.
Nu är Olle åkt till jobbet och jag är lämnad med katterna ska jag läsa Harry Potter och lyssna på Robert Johnson där nästan varje låt har ordet blues med i titeln och det knastrar som när man äter knäckebröd. Riktigt skönt att vältra sig i sin ensamhet och jag känner hur jag börjar bli sugen på en Hawaii skjorta som riktiga gubbar har.

Dagens låt:
Robert Johnson-"Hell Hound on My Trail"

fredag 4 januari 2008

Candyman, hey Candyman!

Idag handlade jag och Olle godis (patroner, hockeypulver, fruktpulver..) för 35 spänn.
Det är riktigt godis det som man aldrig blir för gammal för, inte innuti men det ser kanske lite udda ut när en 22 åring kommer fram med famnen full av patroner så man får räkna upp dem en och en. Nu är min gom helt sönderfrätt och sårig.
Och nu är granen nere, det gick inte att ha den uppe längre med mina galna katter.

Kvällens låt:
Robert Johnson-"Cross Road Blues"

I cant be hatefull all the time, so let it die away

Igår kom snön till Stockholm på riktigt, igår rastade jag min mamma inne i stan och köpte 2 vårjackor. Vårjackor+snöfall= dålig tajming. Nu när vintern äntligen kommit vill jag inte vänta på våren. Mina jackor är så fina och köpte på rea, jag får nog ta tillbaka mitt tidigare uttalande. Rean äger, två jackor för 198:- styck, två jackor jag kollade på och funderade på att köpa i höstas för fullpris. Nu känner jag mig både listig och dum återigen ingen bar kombo. Såg också en fin kjol som var som gjord för mig och mamma höll med, men jag är inte gjord av pengar och jag är i stort behov av en klippning.
Hursomhelst så följde mamma med hem och bjöd på pizza, att spendera en dag med mamma är sällan fel för hon har rikskuponger och spenderar dom gärna.

mina nyårslöften:
få mera gratis grejer
svära mer
gå ut mer
lära mig att laga fler än 4 rätter

Dagens låt:
Kings of Leon-"On Call"

onsdag 2 januari 2008

let a man come in and do the popcorn

Det är en himla skilnad på micropop och oldschool popcorn (kastrull med olja), det är som coca cola vs pepsi. Visst pepsi dricker man gärna och när man är inne i ett pespi streak så smakar det ganska gott, tills du dricker coca cola igen. Då vaknar smaklökarna igen "it's like a party in my mouth". Så det enda jag saknar nu är en cola.

Datorn är i ett rejält behov av en omformatering, ingenting funkar. Vare sig Bluetooth eller att föra över bilder från digitalkameran, utöver det är edet en massa krångel med olika program som dyker upp och stör.

Dagens låt
the Human League-"Being Boiled"

tisdag 1 januari 2008

put your hand in a parting wave

På fyllan när det spelas bra låtar drabbas jag av dansego, jag tror jag dansar bäst av alla, nej, jag VET att jag gör det. Just då och på vägen hem känner jag mig som en kung, idag inte fullt så mycket. Jag bara måste försöka dansa som Courtney Cox i videon till "dancing in the dark" när den spelas, och jag måste peka och skrika. Att jag sedan fick en sådan där guldhatt från Buttricks satt på huvet 3 gånger gjorde mig inte mindre blyg. jag drack till och med ölen som jag blev bjuden på. Nu är jag på G igen (GG?), nu klarar jag mig ett tag till. Nu vill jag gå ut igen, igen och igen... Olle ska fixa ihop mig med en snubbe, inte på det viset, men någon att gå ut med när han jobbar så att nästan varje månad blir som oktober som försvann i en väldigt behaglig dimma.

Dagens låt:
the Human League-"the Sound of the Crowd"

Foghat

Ni vet dimman vid slaget vid Lützen? Dem sa att den var tjock, men inte lika tjock som dimman jag befann mig igår.
Jag hade så jävla kul och det var fan länge sedan jag hade det.